Sida 213
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
OM STADSPLANER,
20 I
Härmed lämna vi de offentliga byggnaderna och platserna för att ägna några ord åt gatusystemen i äldre och nyare städer eller stadsdelar; därvid tänka vi fortfarande särskildt på medeltidsstaden såsom representant för de förra.
Vi skola då till en början finna kontrasten mellan slutna och öppna vyer lika påfallande i fråga om gatorna som vid de publika platserna.
Vid den för den gamla staden karakteristiska krökta gatan slutes utsikten af en ständigt växlande fond, bildad af den konkava husraden; och vid förekommande raka gator, hvilka i gamla städer sällan hafva någon större längd, bildas fonden vanligen af en byggnad, mot hvilken gatan löper.
A andra sidan går det moderna systemet i allmänhet ut på att i rät linie framdraga hvarje gata med största möjliga bredd till största möjliga längd. Häraf följer en öppen vy utan fond, så vida denna ej tilläfventyrs utgöres af ett landskap, en sjö eller en vidsträckt utsikt. Dylika gatufonder, hvarpå särskildt Stockholm är så rikt (vi behöfva endast påminna om Drottninggatan, Hornsgatan m. fl.) äro naturligtvis, där de stå att få och där de rätt användas, ofta de bästa möjliga. De förekomma ju också så väl i gamla som nya städer. Skillnaden är egentligen den att, medan i de förra utsikter möta ögat här och hvar såsom öfverraskningar, såsom ljusglimtar omväxlande med skuggorna, och ofta infattade i en arkitektonisk ram, ett gatuhvalf ei. dyl., som förhöjer deras effekt, så te de sig i de senare däremot såsom ständigt desamma. — Oftast förlora sig dock våra nya gator i det tomma intet. Hela perspektivet reducerar sig då till de båda raka huslinierna, sammanlöpande mot ett fjärran oupphin-neligt mål, likt älskande, som söka men aldrig skola finna hvarandra — en skäligen tröstlös anblick!
BURGTHOR I LUBECK.
Den af Sitte påvisade kontrasten mellan de gamles slutna och nutidens öppna vyer är så genomgående i hela byggnadskonsten, i stad som på land, att den rent af synes härröra af motsatta skönhetsideal. Vi ha numera så totalt förlorat sinnet för den af de gamle med sådan förkärlek odlade slutna vyn, att vi systematiskt undvika den. — Väl bör det ej förundra oss, att landtbon nu för tiden icke anlägger sitt hus med en kringbyggd gård; detta från början sannolikt af strategiska behof framkallade byggnadssätt, som dock har i sig något ovillkorligt hemtrefligt, något af »my house is my castle», är nu en gång otidsenligt. Men ä andra sidan, hvem bygger väl numera, i stad eller pä land, i den förr med så mycken fördel använda »häst-skoplanformen» med tre slutna sidor och den fjärde öppen, eller hvem vill nu ens
Källa: Project Runeberg ·