Ord och Bild: 1897

I94

FREDRIK SUNDBÄRG.

värd långt större uppoffringar än de som gjorts på anläggandet af öfverdrifvet breda gator och esplanader, inklusive de obligata trädraderna.

Vi ha med det senaste endast sökt antyda, att äfven om vi i vår tid måste afstå från illusionen att af vårs städer kunna göra något i estetiskt afseende jämförligt med de gamlas, det dock med litet god vilja icke borde vara omöjligt att tillgodose de praktiska kraf, som den moderna tiden ställer på städerna, utan att behöfva därför helt och hållet uppoffra alla estetiska intressen1.

I få länder torde »det nya systemet» haft att glädja sig åt större framgång än just i Sverige, ett förhållande som kan sättas i samband med ingeniörskon-stens onekligen höga ståndpunkt i vårt land och det däraf samt af svenskens naturel orsakade företräde man hos oss

1 Ml det tillåtas oss att här anföra några af-slutningsord af Sitte:

»Af hela denna framställning torde med tillräcklig tydlighet framgå, att det alls icke är nödvändigt att komponera moderna stadsplaner på det schablonmässiga sätt, hvarpå det vanligen sker, att det alls icke är nödvändigt att därvid afstå från alla konstens skönheter, allt hvad gångna tider åt oss efterlämnat. Det är icke sant att den moderna samfärdseln tvingar oss därtill, det är icke sant, att de hygieniska krafven nödga oss därtill; det är rent af tanklöshet, bekvämlighet och brist på god vilja som dömer oss att hela vårt lif inom formlösa masskvarter uthärda den själsdödande anblicken af evigt samma block af hyreskaserner, evigt samma gatuperspektiv. Väl är det sant, att vanans milda makt domnar oss; må vi dock besinna, hvilket intryck vårt sinne erfar vid vår hemkomst från Venezia eller Firenze, huru smärtsamt denna tomma modernitet då berör oss. Kanske se vi här en af de innersta orsakerna, hvarför den lycklige inbyggaren i dessa af konsten så rikt välsignade städer icke känner behofvet att lämna dem; medan vi däremot årligen måste åtminstone för några veckor fly ut i naturen, för att ännu ett år kunna uthärda staden.»

gärna gifver de tekniska intressena framför de estetiska.

Framgången är väl icke så att förstå, som skulle systemet här visat någon ovanlig rikedom på fruktbärande idéer: tvärtom har det helt naturligt hos oss varit ännu fattigare därpå än i de stora kulturländerna; men till ersättning har det fåtal idéer, som stått till buds, fått en så mycket vidsträcktare tillämpning.

Nästan alla våra städer och dessutom de flesta af våra köpingar, stationssamhällen o. s. v. ha under de sista decennierna fått af K. Maj:t fastställda stadsplaner i ungefärligen samma anda. Och dessa planer afse i allmänhet icke blott nyanläggningar utan äfven om-regleringar af befintliga stadsdelar. Må det tillåtas oss att här taga en hastig öfverblick af några bland dessa planer, som vi funnit karakteristiska.

Vi börja med Stockholms. Redan i det föregående ha vi haft tillfälle att beröra de väldiga nyanläggningar, som där gjorts under senaste tid, och det är då endast en enkel plikt att så godt först som sist erkänna dessa i sin helhet såsom ur trafiksynpunkt synnerligen välbetänkta, och såsom orsaker, hvilka i sin mån kraftigt bidragit till stadens snabba utveckling. Gärna medgifves också, att de personer, som gifvit impulsen till dessa nyanläggningar, helt visst ledts af allvarliga uppsåt icke blott till genomförande af praktiska förbättringar utan äfven till stadens förskönande. Men därnäst måste beklagas, att detta förskönande icke funnits vara af natur att äfven påkalla konstens medverkan, samt att man vid de utförda förändringarna och nyanläggningarna icke ledts af större pietet för det bestående och mera aktgifvande på naturförhållandena.

Stockholms stad har, som en hvar vet, af naturen en terräng, som de flesta städer i världen hafva skäl att afundas