Sida 217
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
OM STADSPLANER,
20 i
gatubredder o, dyl., bättre tillgodoses af ett »regelbundet» geometriskt system än af ett »naturligt». Särskildt tillåta vi oss till Stockholms vederbörande ställa den frågan: hvilketdera är ur hygienisk synpunkt förmånligare, att låta husen ligga på höjderna, såsom naturen anvisar, eller att sänka ned dem i de sprängda bergsklyftor, där man nu framdrager gatorna ?
Beträffande gatubredden gäller ur den-
turligtvis är en kostnadsfråga, undras, om icke det dyra utrymmet mången gång bättre kunde användas till förstorade gårdsplaner eller till parker.
Parkerna äro annars otvifvelaktigt de nya stadsplanernas stolthet, och det med rätta. Äfven om man vid deras anläggande vanligen gör sig skyldig till samma estetiska felgrepp som i fråga om gator och torg (vi måste afstå från att
VISBY NORRA RINGMUR.
na synpunkt, liksom ock i fråga om brandfriheten, helt naturligt den enkla satsen: ju större afstånd mellan husraderna, desto bättre. Har man nu funnit ett afstånd, som man anser böra vara minimum, så frågas, om icke det åtrådda ändamålet bättre vunnes genom att anslå en del af den för trafiken öfverflödiga gatubredden till planterade förgårdar. Härigenom blefve kostnaden mindre och — kan någon betvifla det? — trefnaden större. Vidare, då frågan om gatubredden na-
" här ingå på belysande af detta påstående), så ha de dock en hygienisk betydelse, som icke kan öfverskattas. Vi få aldrig för mycket däraf.
Om vi alltså inregistrera parkerna såsom en vinst, till stor del tillförd oss genom de nya stadsplanerna, så få vi å andra sidan icke glömma hvad vi samtidigt förlorat , nämligen det mesta af våra privata trädgårdar. Kunde från det allmännas sida något göras för att återbörda oss denna förlust, vore det en sak,
Källa: Project Runeberg ·