Sida 220
Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder (Fortsättning och slut)
I94
FREDRIK SUNDBÄRG.
stora tekniska hjälpmedel: de ha undanröjt alla omöjligheter, men därmed ha de också vant oss af med bruket af vår intelligens; det är bekvämare att använda — dynamit}
Efter att hafva lyckats åt Stockholms yttre delar gifva en så öfvervägande modern prägel, hafva nu snygghetsifrarne på allvar vändt sina blickar mot den gamla inre staden, systemdyrkarnes sorgebarn, som de så gärna också ville sätta någon hyfs på. Så ha de funnit på den radikala utvägen att realisera hela skräpet till ett bolag, som rifver ned de gamla kåkarna och i stället förser oss med en ny prima patenterad stad.
Om man någonsin skulle behöfva söka efter bevis på svenskarnes så ofta påpekade sorgliga ringaktning för sina historiska minnen, så kunde man väl knappast finna ett mera slående. Vi ha svårt att tänka oss möjligheten att i ett annat land se ett dylikt förslag på allvar framläggas; att det skett hos oss, hedrar icke nationen.
Då man visserligen, efter hvad som senast passerat i denna sak, har anledning att hoppas att projektet, sådant det nu föreligger, kommer att mer eller mindre anständigt begrafvas, kan det synas onödigt att här ingå på någon kritik däraf; men som det dock är att befara, att dess ande i en eller annan skepnad kommer att gå igen, torde det icke skada att något belysa det.
Därom torde till en början alla vara öfverens, att förslaget, som omfattar staden öster om Stora Nygatan, i fråga om konsekvens icke lämnar något öfrigt att önska. Dess upphofsmän nöja sig nämligen icke med att rifva ned alla husen, så att de förutom slottet, Börsen och kyrkorna jämte Skandias och Skandinaviska ban-
kens hus, spara åt sig endast »packhuset» — de vilja ej lämna själfva jorden i fred.
Den ännu befintliga ursprungliga planläggningen af den holme, som utgör Stockholms City, står till holmens natur i ett ganska intimt förhållande. Midt på dess topp ligger Stortorget med kyrkan, och härifrån sänka sig gatorna ned mot stränderna, hvilkas linier återgifvas af långgatorna. — Det duger ej för den nya tidens män. »Spräng bort Störtorget och fyll därmed ut Slussplanen», kommendera de. — An kyrkorna då? Jo, de fä ligga kvar uppe på hvar sin fyrkantiga terrass, dit man leder trappor.
Undras hvad dessa stackars åldringar själfva skulle komma att tänka om saken? Månne de icke, upplagda på dylika schavotter till begapande af ett yngre släkte, skulle beklaga, att de icke fingo nådestöten vid sidan af alla sina kamrater, som föllo offer för de rasande nivellö-rerna!
Statistiska centralbyråns intressanta hus (Axel Oxenstiernas palats, där han utandades sin sista suck1) får jämte andra hus stryka på foten för att bereda en stor öppen plats framför sydvästra slottsfasaden. — Vill man måhända härmed gifva oss en ersättning för att slottet genom »Helgeandshusen» bortskymmes från Mälarsidan? — Sköna tanke! Då man bygger för den sida af slottet, som uppenbarligen är anlagd för att verka på långt håll, vill man godtgöra detta genom att frilägga ett parti däraf, som lika afsiktligt är komponeradt just för att ses på nära håll.
Midt bland de tragiska känslor, som detta projekt väcker hos vännen af svensk konst och svensk historia, far han ett ovillkorligt komiskt intryck af det sötsura sätt, hvarpå författarne urskulda sig där-
1 Inom arkitekturen är det järnet som mången gång far ersätta intelligensen.
1 Jfr Ellen Fries. Axel Oxenstiernas privatlif.
Källa: Project Runeberg ·