Ord och Bild: 1897

OM STADSPLANER,

20 i

för att de »för gatans skull» måst rifva öfverståthållarehuset, och söka trösta oss med att denna värdefulla byggnad, Nikodemus Tessins palats, kan »återuppföras på annat håll». — För all del, mina herrar! Oroen eder icke öfver den bagatellen! Doktor Hazelius bygger nog upp det på Skansen —, denna asyl för våra gamla trotjänare, dem vi ledsnat på och sparkat ut på gatan! — Må vi blott akta oss för att ställa så till, att Skansen till sist blir Stockholms enda sevärdhet.

Vi äro icke i tillfälle att bedöma de ekonomiska kalkyler, hvarpå förevarande projekt grundar sig, men denna sida af saken framhålles såsom den ljusaste. — Låt så vara, ponera att man gör en lyckad spekulation, att man kan hyra ut dessa tusental af magnifika affärslokaler och därigenom får omkostnaderna betäckta samt får en ny stad på köpet! Storartadt, icke sant? Men hvad är medaljens frånsida, om icke, att börja med, en ytterligare stegring af det förut blott alltför svåra missförhållande, som består, i försvinnandet af de små fastighetsägar-ne och egendomarnas hopande på några få stora händer; vidare en våldsam förskjutning af hela Stockholms affärscentrum, frampressandet af en mängd nya affärer och uppjagandet af konkurrensen (som kanske icke är stark nog förut?), samt först och sist svindlerier och jobberier! — Har man verkligen på allvar tänkt sig följderna af ett företag sådant som detta?

Blir en reglering af Stockholms stad inom broarna en gång nödvändig, måtte då den plan, som kommer att läggas till grund därför, få så litet som möjligt gemensamt med förslag sådana som detta, hvars realiserande blefve filisteriets triumf!

De svenska landsortsstädernas pla-

ner visa alla ett visst släkttycke med hvarandra, ja ofta ett så förvillande, att de tyckas utgångna från samma fabrik.

Såsom urtyp för dem skulle man kunna sätta Gäfle plan, uppgjord efter den stora eldsvådan 1869. Den visar oss en ganska vackert tänkt esplanad eller torg, i hvars ena fond ligger rådhuset och i den andra teatern, medan på sidorna ligga andra publika byggnader, såsom skolor, samt större privathus. Denna anläggning gör, trots sina' öfverdrifna dimensioner, en ganska god effekt och förtjänar erkännande såsom kanske den första i sitt slag. Stadsplanen i öfrigt utgöres af ett rektangelsystem med väldiga gator, här och hvar omväxlande med ännu väldigare trädplanterade esplanader. Dessa senare, tydligen ämnade till en »pièce de résistance», ha dock tyvärr blifvit blott alltför mycket »over evne». Det hade fordrats en flerdubbelt större stads resurser för att någorlunda fylla upp dessa anläggningar. Som det nu är, göra de ett öfvervägande ödsligt intryck, ett intryck som exempelvis en mörk vinterkväll, då lyktorna endast förmå sprida en sparsam dager öfver de vidsträckta, folktomma platserna, blir rent af tröstlöst.

Men låt oss ihågkomma, att denna plan är snart 30 år gammal, samt vara tacksamma för de värdefulla uppslag dess mästare verkligen skänkt oss och hoppas att vi under tiden vuxit till i visdom!

Mellan Gäfleplanen och Sundsvalls ligga tjugu år — Sundsvallsplanen reviderades efter branden. Nåväl — den senare visar sig vara nästan en sy-sterplan till den förra. Detta faktum i vår framåtsträfvande tid talar icke godt om stadsplanskonstens utveckling. I själfva verket är också möjligheten till utveckling rent af på lagstiftningsväg nästan undanröjd genom Byggnadsstadgan för rikets städer, som i minsta de-