Read Runeberg

Ord och Bild: 1897

Originalsida 316
Originalsida 316
Originalsida 316
Originalsida 317
316–317

Sida 316

En jubelfest i förra århundradet. Af Otto Sylwan. Med 4 bilder

292

otto sylwan.

den ansågs vara, och hvilken integrerande beståndsdel berörda plagg skulle intaga i festlighetens glans, därom får man ett begrepp, då man genomgår konsistoriets protokoll. Upprepade gånger ser man professorn i astronomi Schenmark, som åtagit sig den närmaste omsorgen om denna sak, inkomma med memorial eller förslag, som blifva föremål för hans ämbetsbröders öfverläggningar. Så finner man de akademiska fäderna den 19 aug. 1767 sysselsätta sig med att bland en hop profver på sammet utvälja den lämpligaste sorten och slutligen bestämma sig för en violett sort till ett pris af 16 daler alnen. Två månader senare gällde det att utse foder; det blef guldgult taft à 4 daler 8 öre alnen. I februari 1768 företeddes guldgalonerna och gramanerna, som hämtats från Stockholm, jämte en »point d'Espagne», som skulle pryda hattbrättets kant. En juvelagraff hade genom kanslerssekreterarens försorg för 250 daler inköpts i hufvudstaden; den gick sönder, då den skulle af skräddaren Giertz fästas på sin plats, men kunde lyckligtvis lagas af en lundensisk guldsmeds konstförfarna händer för en summa af 21 daler. Skräddaren fick för sitt besvär 44 daler. Så var då ändtligen i april hela stassen färdig, och det återstod blott att för dess förvarantle låta göra en låda; äfven denna utstyrdes prydligt, målades spanskgrön och försågs med förgyllningar. Uen kasserade rektorsskruden skulle enligt ett kungligt bref förvaras »såsom en akademisk antikvitet». Man ser ännu i universitetets historiska museum 1768 års kåpa och hatt, hvilka varit i bruk ända till år 1881 —om jag minns rätt — och således ända in i våra dagar vittnat om den forna prakten. *) Nu bär rektor en präktig guldkedja.

*) Gjörwell anmärker i sin festbeskrifning, att Upsala akademi var den enda svenska, som ej ägde en rektorsdräkt, »men akademien i Åbo

Universitetet tillhöriga pukor kläddes med nytt skinn, och att anskaffa musik till festen hade uppdragits åt professorn lifmedikus Wollin, som underhandlade med stadsmusikanten i Malmö Adler. Denne åtog sig efter något prutande att för 350 daler »med ett band af 12 à 14 personer uppföra en anständig musik på själfva jubeldagen både uti kyrkan och vid balen» däruti inbegripet jämväl engagerande af sångare för en kantat, allt under ledning af den akademiske kapellmästaren Krauss. För musiken vid promotionerna erhöll Adler dessutom 100 daler per gång. Från Malmö rekvirerades ock en afdelning infanteri för ordningens upprätthållande och en dito artilleri med åtta kanoner för den högst eftertryckliga saluten.

I domkyrkans kor skulle högtidligheterna äga rum; här, hvarest i hvardagslag de teologiska professorerna höllo sina föreläsningar och äfven annars de akademiska festerna, promotioner och rektorsombyten, försiggingo, uppfördes nu tvänne läktare, som kläddes med s. k. »multum», medan bänkarne öfverdrogos med från Malmö anskaffadt blått kläde. Får öfrigt öfverlämnades utstyrseln åt enkefru professorskan Aurivillius, som vid många års festiviteter förvärfvat erfarenhet i detta fack. Därjämte vidtogos en mängd andra uppsnyggnings-åtgärder; universitetshuset, det nuvarande biblioteket, som till två våningars höjd uppförts på 1730-talet, fick sina dörrar och fönster nymålade, och samma procedur undergingo kateder och bänkar

består sig en stor röd och galonerad sammetskåpa; äfvenså Greifswald en gammal och dråpe-lig kåpa af rödt sammet med fina guldvirkade gripar, och den fordomdags införde vid akademiska solenniteter i Pernau, äfven af rödt sammet, men med smal guldgalon, finnes än i dag som en sorgelig öfverlefva af lifländske lärdomen på Kongl. Biblioteket i Stockholm».

Källa: Project Runeberg ·