Ord och Bild: 1897

en jubelfest i förra århundradet.

29i

Redan 1767 se vi förberedelserna till den stundande högtiden i gång, sedan man inhämtat underrättelser från akademierna i Uppsala och Abo, huru där förfarits vid liknande tillfällen. På våren nämda år finna vi det akademiska konsistoriet sysselsatt med öfverläggningar i dithörande frågor, och ju mer tiden för festen nalkades, desto vidlyftigare blefvo dessa, helst konsistoriet icke öfverlämnade den exekutiva makten åt någon komité, utan, som vi snart skola se, behandlade så godt som allting i sina plena. Och ej nog härmed: en mängd frågor skulle ock hänskjutas till universitetets kansler för afgörande. Det gällde först att bestämma tiden för festen; jämte själfva den egentliga jubeldagen den 28 januari föreslogs äfven den 23 juni, den regerande konungens namnsdag, och den sistnämda blef den segrande, kanske mindre för att »gifva denna högtid en fördubblad glans» än för att »i den skönaste årsens tid lämna främmande ett så mycket bekvämare tillfälle att bevista en så rar och besynnerlig akt».

En dags festande var naturligtvis icke nog vid ett sådant tillfälle; till en början föreslogs att egna en hel vecka åt högtiden med orationer på förmiddagarna och promotioner under fyra eftermiddagar, men äfven den tidens starka nerver blef detta för mycket, och man beslöt att göra midsommardagen och den följande söndagen till verkliga hvilodagar, låta promotionerna äga rum på förmiddagarna och sålunda lämna eftermiddagarna lediga. De vidlyftigaste förhandlingarna rörde sig om frågan, hvilka personer som skulle hedras med doktorshatt eller magisterkrans inom de respektive fakulteterna. Ej blott de teologiske utan äfven de juridiske promovendi utnämdes af konungen, sedan vederbörande fakultet på förslag uppsatt ett större antal. Den filosofiska fakulteten gaf

sin högsta utmärkelse åt ett stort antal kandidater efter aflagda lärdomsprof såväl som åt en mängd ograduerade men förtjänte präster och skolmän, hvilka därtill rekommenderats af stiftsstyrelserna. Vid sidan af alla öfverläggningar och allt officielt skrifveri i detta mål försiggingo naturligtvis bakom kuliserna en hel del intriger, om hvilka vi blott delvis fått kunskap. Så till exempel sökte en nitisk men fåfäng skolrektor Lunell i Kristianstad att blifvajuris doktor men afspisades af fakulteten därmed att han visserligen var känd för »vacker lärdom» men icke just i juridik. Dåvarande adjunkten i teologi (sedermera biskopen i Lund) Petrus Munck blef, ehuru en framstående vetenskapsman, utesluten från förslaget på teologie doktorer, såsom han själf påstod därför, att man ville stänga honom ute från en professur, medan åter en Engeström uppfördes på detsamma af intet annat skäl än att han var brorson till universitetets dåvarande prokansler, ett skäl som äfven i tryck omtalades såsom fullt tillfyllestgörande — betecknande nog för tidens åskådningssätt.

Tidigt grep man sig an med att tänka på en ersättning för den sammetskåpa med tillhörande hatt, som alltifrån universitetets" stiftelse prydt dess rektor magnifikus vid högtidliga tillfällen, men som nu, efter hundra års tjänstgöring, helt naturligt befann sig i ett föga presentabelt skick. Det anslag af statsmedel, 800 daler silfvermynt J) som af regeringen tillerkänts universitetet i och för jubelfesten, var i främsta rummet afsedt för anskaffande af en ny rektorsdräkt, och konsistoriet kunde således utan ekonomiska bekymmer skrida till lösningen af denna fråga. Huru viktig

x) En daler silfvermynt motsvarar 1 kr. 33 öre i nuvarande mynt, men hade naturligtvis långt större köpkraft.