Ord och Bild: 1897

några ord om min resa genom asien.

427

På vägeri från Lajlik till Ordan-Pad-schah upptäckte jag två gamla flodbäddar, parallela med Jarkent-darjas nuvarande lopp. Denna omständighet i förening med det faktum, att strömdraget vanligen trycker på högra stranden, bevisar till fullo, att floden, liksom Amu-darja, Sir-darja oeh flera sibiriska floder, har en otvetydig tendens att vandra österut, enligt den Baer'ska lagen. Kännedomen om dessa förhållanden med Jarkent-darja kom mig till gagn, då jag natten till den 6 maj 1895 ensam och halfdöd nådde Khotan-darja efter att hafva korsat öknen, ty då jag fann flodbädden tom, öfvergick jag den dock i hopp att vid högra stranden finna vatten, och det visade sig också, att äfven i Khotan-darja strömdraget företrädesvis håller sig vid högra stranden och att därför äfven under våren här små gölar kvarstå. I slutet af maj eller början af juni kommer sommarfloden, som är högst ansenlig, men tidigt på hösten sinar tillflödet, och floden torkar ut till våren. Då nu bädden på sommaren ligger torr, med undantag af de små gölar, som kvarligga i fördjupningarne, erbjuder den en ypperlig väg mellan städerna Khotan och Aksu, och de köpmän, som här i ringa tal färdas, behöfva icke söka sig fram genom de täta skogarna utan rida i själfva bädden, som är hård och jämn som en asfaltgata.

Om vi fortsätta jämförelsen mellan de båda floderna, så finna vi, att Jarkent-darjas vänstra strand åtföljes af en kinesisk postväg och att byar och gårdar, särskildt nära staden ]arkent, äro allmänna, under det att såväl gårdar som postväg saknas vid Khotan-darja. Det är anmärkningsvärdt, att vägen och de bebodda platserna ligga på vänstra stranden och på ett tämligen stort afstånd därifrån, hvilket allt beror på flodens tendens att gå åt öster.

I Khotan-darjas skogar lefva endast

mongol från tsajdam. vår vägvisare genom de »svarta» tanguternas land.

herdar med sina hjordar, men dessa hafva inga fasta gårdar utan bo i provisoriska hyddor eller under bar himmel. Liksom sina grannar vid Kerija-darja föra de ett fullkomligt nomadiskt lif och äro nästan isolerade från den yttre världen. Liksom vid Jarkent-darja löpa Khotan-darjas skogs -stigar på vänstra stranden, ehuru de endast användas då högvattnet fyller bädden; äfven vid Kerija-darja är förhållandet detsamma.

Kunde man från en punkt högt i zenith kasta en blick öfver Tarim-bäc-kenet, skulle man finna det infattadt inom en elliptisk krans lysande i grått — det är bergen — med många hvita och blåa fläckar och fält — det är snö och gletschrar; inom denna krans skulle ett smalt, här och hvar afbrutet bälte skifta i grönt — det är ängsmark vid bergens fot, där tagliks beta sina hjordar, men innanför detta bälte skulle nästan hela den öfriga delen af bäckenet lysa i gult, det är sandöken. Dock skulle betraktaren finna några fä afbrott i det eviga gula; isolerade från det nämda gröna bältet skulle han se några inten-