Ord och Bild: 1895

358

birger schöldström.

Suen Scholander.

första upplagan af Fredmans epistlar . . . samt varit förebild för de medaljer, hvilka, den ena omedelbart efter skaldens död på föranstaltande af några hans vänner komponerades af Enhörning, den andra utfördes af C. Mellgren 1833 och alltsedan användts till belöning inom sällskapet Par Bricole, och den tredje 1S49 slogs som Svenska akademiens minnesgärd, för den idealiserade teckning af Hallbeck, som i stålstick inleder den stora Carlénska Bell-mansupplagan och, framför allt, för den af Byström modellerade kolossalaBellmansbyst, hvilken under jublande tillslutning af Stockholms befolkning, vid sånger författade af Valerius och Bernhard von Beskow och i konung Karl Johans och kungliga familjens' samt skaldens enkas och sons närvaro aftäcktes å Djurgården söndagen den 26 juli 1829. I förbigående sagdt — uppropet till resandet af denna vackra minnesvård var främst undertecknadt af d. v. ge-neraltulldirektören frih. Gustaf Fredrik Åkerhielm . . . författaren till bl. a. tragedien »Engelbrekt» . . . men själen i företaget att på så sätt hedra minnet af den store skalden var kryddkramhandlaren och råd-

mannen Berger ... på sin tid allbekant i Stockholm såsom tillfällighetspoet och general-ceremonimästare i det lysande bricolleriet ...; »utan honom hade det knappast blifvit någon byst af Bellman på Djurgården utaf», säger J. M. Rosén i sina Minnesblad.

Det äldsta målade Bellmansporträttet är det af Per Krafft d. ä. 1780 utförda, å Gripsholm befintliga (»Ord och bild» 4:e årg. sid. 65). Det föreställer skalden i skjortärmarne och i röd väst samt knäppande på luta, och är i många olika reproduceringar återgifvet såväl i Sverige som i utlandet.* Att porträttet målats på Gustaf III:s befallning och efter en idé af Rehn, bevisas af utkastet till målningen, å hvars baksida läses följande, af Bellman själf skrifna upplysning:

idée till Carl Mich. Bellmans Portrait som befinnes på Kongl. Slottet, af hofintendenten Rehn och af Professor Krafft måladt 80 på kng Gustaf d. 3 be-falln —

Bellm.

Detta utkast ägdes af Carlén och har efter hans död kommit till Göteborgs museum.

En ovedersäglig hemul för detta Krafft-ska Bellmansporträtts likhet med originalet ha vi funnit i en berättelse af Crusenstolpe i ett bortglömdt litet Stockholmsblad från 1840-talet, så bortglömdt till och med, att Ahnfelt vid redigerandet af den store »skildrarens» Medaljonger och Statyetter ej tyckes vetat af detsamma.

Midsommarafton 1824 hade ångfartyget Yngve Frey till Gripsholm fört ett antal lustresande Stockholmsbor, hvilka dagen därpå besågo slottet och dess tafvelsamling. Crusenstolpe var med. »Jag undrar, om det är likt», yttrade han till en närstående vid det de befunno sig framför Bellmans bild. »Jo, att det är likt, är säkert», svarade i detsamma en kvinnoröst bakom den undrande. Crusenstolpe vände sig naturligtvis till den svarande med en ny fråga: »om fruntimret sett honom i lifstiden?» — »Utan tvifvel», blef den tillfrågades svar, i det hon pekade på porträttet, »utan tvifvel, ty den där gubben var min man.» Den svarande var Bellmans enka.

* För kuriositetens skull må nämnas, att bland dessa många reproduceringar af Krafftska porträttet var ock den afbildning å kardusomslagen till den förträffliga röktobakssorten »Hof Secter Bellman», som ännu för en 30 à 40 år sedan fanns i hvarje välförsedd tobaks- och kryddbod, i vårt land.