Ord och Bild: 1895

något om japans kejsare mutsu hito jenno.

543

erinra om sådana epokgörande förändringar som t. ex. upphäfvandet af den i Japan så viktiga feodalismen, 1869. Detta skedde utan svärdsslag eller blodsutgjutelse, hvilket mer än något annat bevisar japanernas djupa fosterlandskärlek, deras djupt rotade lojalitet och det berättigade i mikadons maktställning. En annan viktig regeringshandling är införandet af allmän oinskränkt religionsfrihet, 1873, — vidare folkets gradvis stigande, klokt förberedda deltagande i styrelsen, som leder till den fria författningens proklamerande den 11 februari 1889. Sedan märka vi den utan minsta motstånd införda obligatoriska skolundervisningen förutom alla andra reformer på alla områden och i olika riktningar. Allt detta är ju allmänt kändt, och Japan har länge sedan visat sig äga rätt att ställas vid sidan af de högst civiliserade stater, en rätt som England nyligen erkänt genom en revision af de gamla traktaterna på basis af fullkomlig likställdhet — detta är Japans senaste triumf.

Mutsu Hito har varit nog lycklig att kunna samla landets mest dugande män omkring sig, män, som tillfullo insett hvad som bäst gagnade land och folk, och regenten har så småningom medels klok eftergifvenhet och utmärkt takt lagt ledningen i desse mäns händer. Det har således uträttats mycket på tjugufem år här borta i östern, och om man tänker sig Mutsu Hito 1869, när han bestiger tronen med de mest utpräglade fördomar mot europeerna och deras kultur, ja till och med utfärdar ett förföljelseedikt mot de kristna i Japan — och så jämför de dåvarande förhållandena med det nuvarande tillståndet, om man ser, huru regeringen ledt krigsoperationerna mot Kina, och tager i betraktande, att Japans här och flotta äro jämförliga med hvilket europeiskt lands som helst, under

Kronprinsen Yoshito Harunoniiga. Efter ett japanskt färgtryck.

det att skolor och folkupplysning följa västerns bästa föredömen, så måste man skänka sin beundran åt den utveckling, som genomförts i Japan. Det är numera icke längre tillåtet att använda benämningen mikado; den mystiska nimbus, som hvilade öfver namnet, och den personlighetens skräckinjagande majestät, — den öfverdrifna etikettens hemlighetsfullhet och det enformiga lifvet innanför palatsets heliga murar, allt detta har gifvit plats för ett modernt hof och en populär kejsare, som ofta visar sig för folket, gärna lyssnar till dess klagomål och besvär, och som framför, allt gifmildt mildrar dess bördor. Kejsaren tager alltid, antingen han är i Tokyo eller i Hiroshima, verksam del i alla regerings-göromål, och i vintras berättades det från Hiroshima, att kejsaren i medvetandet om hvad hans soldater då måste genomgå nekade sig sin vanliga komfort och arbetade från tidigt på morgonen till sent på natten. Han lefver där i ett enkelt rum med tarfligt möblemang och vill trots