Sida 252
Europa.
252
Sydeuropas djurvärld liknar i inånga afseenden norra Afrikas. Där finnas piggsvinet, schakalen och magoten. Af den senare, Europas enda apart, lefver ett fåtal individer på Gribr altars klippa. På afrikanska sidan af sundet är den allmän*). Grekiska sköldpaddan, de båda ödlorna gecko och kameleont, af hvilka den förra om aftnarna bedrifver sin flugfångst på rummens väggar, samt skorpionen, som fruktas för sina giftiga styng, tillhöra också den egentliga medel-hafsfaunan. För öfrigt är anmärknings vardt, att Sydeuropas så väl flora (växtvärld) som fauna (djurvärld) visa den största öfverensstämmelse med Nordafrikas, hvilket jämte annat häntyder på ett forntida samband mellan dessa trakter (öfver Malta och Sicilien). För dessa trakter egendomliga husdjur äro buffeln, mulåsnan, åsnan och kamelen (Toskana). - Här tillbringa de högnordiska flyttfåglarna vintern; somliga stanna på norra sidan, andra flyga utefter italienska halfön öfver Sicilien och Malta till Afrika.
Inom det öfriga Europa äro så väl de vilda som de tama djuren ungefär de samma som hos oss. Sålunda förekommer landtbjörnen i de flesta större bergstrakter på fastlandet, vargen och räfven i de stora skogarna, vildkatten öfverallt utom i Skandinavien, Ryssland och Danmark.
Af djur, som äro egendomliga för vissa trakter, anföras de viktigaste. På Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna lefver Europas enda antilopart, den med hakformiga horn försedda gemsen; där finnas ock murmeldjuret, som 9 månader af året ligger i dvala, lammgamen och många andra. I Litauen finnes en kvarlefva af den fordom vidt utbredda bisonoxen. De i södern (särdeles i Österrike) vanliga hjortarna ersättas längre norr ut af älgen och ännu nordligare af den rundt kring polen lefvande renen. Den senare, som förekommer både vild och tam och för lappen ersätter alla våra husdjur utom handen, företager årligen tvenne vandringståg, om våren uppåt fjällen, om hösten tillbaka till skogarna. Under det att järfven har sitt egentliga stamhåll i Skandinavien och Ryssland, tillhör lon företrädesvis sistnämnda land. För fågelvärlden gäller, att landfåglarna aftaga, men vattenfåglarna tilltaga mot norden. Ormar, särdeles de giftiga, förekomma sparsamt. Huggormen har stor utbredning, men är ej allmän: knappast en orm bland tio är en huggorm. Den fruktan, man hyser för honom, är öfverdrifven; tänderna, som genom rör stå i förening med en giftblåsa på hvardera sidan, äro svaga och kunna ej genomtränga skodon eller tjockare kläder. Man känner för öfrigt intet exempel på att en fullväxt person i vårt land dött genom ormbett **). Huggormen är ett nattligt djur (han har
*) Lejonet bar inom den historiska tiden funnits på Turkiska halfön. **) Konjak och andra starka drycker, använda i större kvantitet, skola vara ett verksamt motgift.
Källa: Project Runeberg ·