Sida 135
Naturhistoria.
Inledning.
De tre naturrikena. Skillnaden mellan dem. Spontan alstring och könsfortplantning. Lif och död. Hvar har lifvet sitt säte? Lifvet är en sammanfattning af krafter.
Alla på jorden befintliga föremål kunna hänföras till endera af två stora afdelningar - de lefvandes och de dödas. Till den förra, den organiska, höra människor, djur och växter, till den senare, den oorganiska, alla öfriga. Den organiska världen omfattar två underafdelningar: djurriket och växtriket; den oorganiska utgöres af stenriket.
Mellan de lefvande varelserna och den döda materien är en skarp gräns så till vida, att hvad som är dödt icke kan blifva lefvande, med mindre det ingår i en redan förut lefvande kropp. Järnet eller kalken, som finnes i jorden, kan icke omedelbart formas till en lefvande varelse, men den uppspirande växten upptager genom sina rötter dessa ämnen och införlifvar dem med sig. Växtriket förser i sin tur en stor del af djurvärlden med föda. Men om det, som är dödt, icke kan omedelbart blifva lefvande, så råder å andra sidan den stora lagen, att allt lefvande måste dö och upplösas i oorganiska grundämnen. Från de högre rikena till det lägre är öfvergången således icke blott naturlig, utan nödvändig. Gränsen, som skiljer dem åt och som därvid öfverskrides, är lifvet. Mellan de båda organiska rikena är däremot gränsen svårare, att icke säga omöjlig att uppdraga. Detta är också hvad man kunde vänta sig, då man vet, att djur- och växtvärlden utvecklats såsom två bredvid hvarandra fortlöpande kedjor med det oorganiska riket såsom underlag. Visserligen är det lätt att skilja högre stående organismer, t. ex. en häst och en ek, från hvarandra; men då fråga blir om lägre varelser -- om de mikroskopiska
