Sida 434
tider ha meningarna om hennes tillstånd i öfrigt och hennes sammansättning varit mycket olika. Detta var också helt naturligt, enär man då saknade nödiga hjälpmedel för en sådan undersökning, och de då framställda åsikterna kunde delvis ej vara annat än gissningar.
Först under de senare årtiondena, sedan den vetenskapsgren utvecklats, som kallas Spektralanalys, kunde tillförlitliga, på vetenskapliga grunder fotade åsikter om solens tillstånd framkomma.
Någon insikt i spektralanalysens element kunna vi därför ej undvara, då vi vilja studera solen.
Spektralanalys.
Som väl är bekant, uppkomma vackra färgskiftningar, då solstrålarna få tränga igenom ett slipadt glasstycke af den form, som plägar förekomma i ljuskronor. Bäst göra vi dock våra försök, om vi skaffa oss ett glas, som är slipadt i form af ett trekantigt prisma (se figuren 1) Om vi släppa ett knippe solstrålar igenom detta prisma, så uppkommer en färgbild på väggen där bakom. Denna färgbild är ej belägen i rät linje med den insläppta solstrålen, utan är kastad åt sidan ganska mycket. Färgerna äro ordnade på samma sätt som i regnbågen, men äro klarare och mera bestämda. Ytterst på den ena sidan är färgbilden röd och ytterst i den andra ändan violett. Färgerna öfvergå småningom i hvarandra, och det är där-Fig. 4. Prisma. för omöjligt att skarpt åtskilja de fält, som äro olika färgade. Vanligen anser man dock 7 färger förekomma, nämligen i ordning rödt, orange (d. v. s. apelsingalt eller brandgult), gult, grönt, blått, indigoblått och violett. Naturligtvis kan man här äfven tala om öfvergångsfärger, hur många man behagar, t. ex. gulgrönt o. s. v.
Det finns knappast någon företeelse i naturen, som ej är värd vår uppmärksamhet. Det, som först kan synas i högsta måtto obetydligt, kan med tiden blifva af den största vikt. Iakttagelsen af den lilla färgbilden är just af detta slag. Det kan vid första påseende tyckas, som vore den ej af större intresse än på sin höjd att därmed roa barn, och likväl har den blifvit af så stor betydelse, att på den såsom grund en ny vetenskap uppvuxit, med hvilken man är i stånd att angifva den kemiska sammansättningen hos de mest aflägsna världskroppar, d. v. s. att bestämma hvilka ämnen där förekomma. En liten inblick på cletta område bör ju för hvar och en medföra intresse,
