Sida 433
Äfven då det gäller solen, kan verkligen vår undersökning utsträckas så långt. Vi kunna ge svar på först den frågan, huru tät eller tung solen är (bestämma huru stor hennes massa är, som det heter), och sedan på frågan, af hvilka ämnen solen är sammansatt (hvaraf hennes massa består).
Solens massa.
För att besvara den första frågan behöfva vi utföra en vägning, och därtill behöfves dels en våg och dels vikter att jämföra med. Vågen är den för all materie gemensamma kraft, som namnes tyngdkraften eller den allmänna attraktionskraften och som gör, att alla kroppar falla till jordytan (eftersom jorden drager dem alla till sig), och som likaså håller jorden i en bana omkring solen och månen i en omkring jorden o. s. v. Den vikt eller massa, som vi ha att jämföra med, är vår jord. Man har på den vägen funnit, att solen innehåller 320 000 gånger större massa än jorden, att således, om en väg-ning på vanligt sätt kunde åstadkommas och solen lades på den ena viktskålen, så skulle nian behöfva lägga tre hundra tjugu tusen jordklot på den andra, för att jämvikt skulle äga rum. Ehuru, som vi längre fram skola se, vår strålande sol i det stora världsalltet försvinner både för sin litenhets skull och för det oerhörda antalet af solar, som finnes där ute, försvinner som det enskilda i solstrålen glittrande damkornet, så är hon för oss dvärgar så ofantligt stor, att de största kroppar, som kunna för vår föreställning klart framträda, äro mot henne långt mindre än en droppe i världshafvet.
Solens fysiska tillstånd.
Solen ter sig för vår syn som en blank, strålande skifva, och vår känsel lär oss, att från henne utstrålar alltid en lifvande värme. Hennes ljus bländar ögat, och vårsolens värme smälter snö-drifvorna samt drifver upp trädens lifssafter. Så mycket förmår hon, oaktadt hon är nära femton millioner mil aflägsen. Vi veta, huru ljuset och värmet raskt aftaga med af ståndet. Lyser en lampa på nära håll för starkt i vår bok, då vi skola läsa, så kunna vi likväl vid läsningen ej aflägsna oss många steg från henne, emedan ljuset då blifver för svagt. Besinna då, hurudan ljus- och värmekällan skall vara för att på femton millioner mils afstånd kunna blända och ibland bränna! Att solen måste besitta en utomordentligt hög värmegrad, förstå vi nu ganska lätt, och det har man i alla ticler insett, Men i äldr§
