Sida 296
geologen E. Suess nyligen framhållit i ett arbete: Bas Äntlitz der firde (Jordens anlete).
Om man betraktar de stora bergskedjorna utmed kusten af hela Stilla hafvet, skall man finna, att de utan undantag gå parallellt med själfva kusten och ligga nära densamma. Detta är Stillahafstypen. Helt annorlunda beskaffadt är bergskedjornas förlopp i de länder, som ligga utmed Atlantiska hafvet. I stället för att sträcka sig utefter kusten aflägsna sig bergskedjorna vanligtvis därifrån och gå ofta vinkelrätt emot den. Detta är den atlantiska typen.
Ännu återstår att omnämna en väsentlig del af jorden, nämligen luften eller det gasformiga hölje, som omsluter hela jordytan och utgör ett af hufvudvillkoren för det organiska lifvets tillvaro.
Luften är en blandning hufvudsakligen af de båda gasarterna syre och kväfve, hvarjämte ingå en ringa del kolsyra samt för öfrigt vattengas i växlande mängd. Äfven några andra gasarter ingå i luften, men de behöfva ej här omnämnas.
Det är ej bekant, huru långt luften sträcker sig i rymden, men så mycket är säkert, att tätheten ganska hastigt aftager, så att de allra öfversta luftlagren måste tänkas vara ofantligt tunna.
Luften är oupphörligt stadd i en strömmande rörelse, och dessa luftströmmar kallas med ett gemensamt namn vindar. Af dessa kunna särskiljas flere slag: beständiga, såsom passadvindarna, hvilka blåsa å ömse sidor om ekvatorn, periodiska vindar eller monsunerna, hvilka i Indiska hafvet blåsa sex månader i en riktning och andra sex månader i motsatt riktning, lokala vindar, som blåsa på vissa ställen af jordklotet och vanligtvis i bestämda riktningar eller med särskild karakter, t. ex. »samum» i Sahara, »sirocco» i Italien och »föhn» i Schweiz, och slutligen de variabla eller växlande vindarna.
Dynamisk geologi.
Alltifrån det jordskorpan bildades, har hon oafbrutet förändrat sitt utseende. Ur jordens inre framväller lava, smälta eller hal f sm alt a stenmassor, upplösta till det finaste stoft, s. k. vulkanisk aska, upp-slungas med väldig kraft ur vulkankratrarna och utbredas af vinden öfver vidsträckta områden, remnor uppstå i den fasta massan, och delar af densamma sjunka eller höja sig. Hafsvågorna tära pä strandklipporna, och de söndersmulade resterna föras långt bort och afsättas på hafsbottnen. Bäckar och floder åstadkomma likartade förändringar och omsättningar inom fastlandet. Genom vattnets och luftens förenade inverkan förvittra och uppluckras de till utseendet fasta och oförstörbara bergen samt falla sönder till grus och sand, som vidare omhändertagas af det rinnande vattnet eller af vindarna och aflagras på långt
