Sida 473
Hälsovårdslära.
I. Hygienens uppgift och historia.
Sedan gammalt har hälsovården betraktats som en af människans viktigaste uppgifter; redan i Mose böcker finnes en mängd till en del ganska detaljerade föreskrifter i ämnet. Ganska snart kommo människorna på det klara med betydelsen af hälsans vårdande, ej blott för möjligheten att kunna njuta af lifvet och lefva lyckligt, utan framför allt för människans förmåga att kunna utveckla kraft och duglighet i sin lifsgärning. Intet af de forna tidernas folk, som i krigen utvecklat minnesvärda egenskaper och tillkämpat sig segrar, har kunnat undgå att ägna uppmärksamhet åt konsten att vårda kroppens hälsa, ty utan denna var hvarje framgång omöjlig. Äfven nutidens fredliga täflingsstrider, där priset tillfaller den arbetsdugligaste, fordra i samma mån ett aktgifvande på hälsolärans lagar; utan dessa löper den täflande risk att blifva efter i täflan, och det är en sanning, som ej kan af någon jäfvas, att den ras, den germaniska, och framför allt den stam inom den germaniska rasen, som kallas den anglosachsiska, hvilken i dessa fredliga idrotter måhända nått främsta platsen, också obetingadt intager den främsta platsen inom det praktiska utöfvandet af hälsovården. Fysiologien lär oss både hvad hälsa är och hvarföre somliga förhållanden äro menliga och andra gynnsamma för hälsans bevarande. I själfva verket är hälsoläran blott en afdelning af fysiologien; att den bildar ett eget läroämne för sig beror på att de nutida mänskliga samhällena äro så sammansatta. Människan i nutiden lefver under så mångskiftande förhållanden, att för en framställning af det, som gagnar och skadar människans hälsa, kunskaper från många andra områden än fysiologiens måste användas. Grundvalen för all hälsolära är dock fysiologien, och elementära kunskaper i denna måste af hvarje hälsolärare förutsättas.
