Sida 678
delens största stad är Lüttich (på franska Liège), ryktbart för sina gevärsfabriker.
Sydöst om Belgien ligger det lilla storhertigdömet Luxemburg på Ardennernas östra sluttningar med en liknämnd, fordom starkt befästad hufvudstad. Förut i union förenadt med Nederländerna, har det 1890 efter den oraniska konungaättens utgång fått sin egen storhertig.
Storbritannien med Irland.
Utanför nordvästra Europas kust, mellan Nordsjön i öster, Atlantiska hafvet i väster och Engelska kanalen i söder, med Frankrike och Belgien såsom närmaste fastland, ligga de tvenne stora öar, som bära ofvanstående namn. Storbritannien, den östra och större ön, sönderfaller i de två gamla rikena England i söder och Skotland i norr, af hvilka det förstnämnda bildar kärnan i det britiska riket, som under de två senaste århundradena lyckats uppsvinga sig till rangen af ett världsvälde med besittningar i alla delar af jorden.
De båda öarna, som skiljas från hvarandra genom Irländska sjön, hafva sannolikt fordom sammanhängt med hvarandra och med fastlandet. De bilda alltigenom ett lågland med omväxlande dälder och smärre höjder, som endast i norra och västra delarna af ön Storbritannien resa sig till 12-1500 meter höga berg (Grampianbergen, Peak-bergen m. fl.) Öarna lemna ej utrymme för längre floder, men dessa äro dock under långa sträckor segelbara och i följd af den starka nederbörden mycket vattenrika. Deras stora betydelse för samfärdseln ökas ännu mer genom den mängd af breda och djupa kanaler, som i alla riktningar förbinda dem med hvarandra. Den ryktbaraste är Thames (Themsen), som på sydödstra kusten faller ut i Nordsjön. I samma haf mynnar nordligare den vidt förgrenade Humber, medan Severn från de västra bergen flyter till Atlantiska hafvets vik Bristol-kanalen. Ir lands största flod Shannon flyter tvärt igenom det af mossar uppfylda landet och faller på södra kusten i Atlantiska hafvet.
Ett fullständigt hafsklimat är rådande med blida vintrar och så svala somrar, att säden längst i norr har svårt att mogna, ehuru landet ej når upp till 59° nordlig bredd, llegn faller i stor mängd, och vida sträckor insvepas ofta i dimmor och töcken. Det fuktiga luft-sjbrecket är synnerligen gynnsamt för en rik utveckling af växtligheten. Åkerbruket är i England och än mer i sydliga Skotland så högt upp-drifvet, att knappast något annat land på jorden därmed kan uthärda täflan. På de många stora godsen drifves det i största omfång med ångplogar, skördemaskiner o. d. Landets jord är till allra största de-
