Sida 695
Grekland.
Det lilla grekiska konungariket bildar större delen af den mindre halfö, som från Balkanhalfön skjuter mot söder ut i Medelhafvet, hvaraf den på tre sidor omgifves.
I norr landfast med Turkiet, är den på midten nästan afskuren genom två, från hvar sin sida inträngande vikar, som lämna i söder om sig den olika halfön Morea, mera känd under sitt gamla namn Peloponnesos och i norr endast genom det smala näset vid Korint, förbundet med hufvudlandet. Till G-rekland höra äfven en myckenhet större och smärre öar, hvilka pläga sammanfattas under namn af de Joniska Öarna i det västliga, efter dem uppkallade hafvet samt Kykladerna och Spåraderna i det Östliga eller Egeiska hafvet. Fasta landet är mycket bergigt och söndarsplittradt i en mängd små dalar, där närheten till hafvet ej tillåter några större floder att utveckla sig.
Klimatet är mildt, men jordmånen icke synnerligen fruktbar utom på en del af öarna, och jordens odling står ej på långt när så högt som i forntiden. Landets söndersplittrade beskaffenhet, där bergen öfver allt lägga hinder i vägen för samfärdseln till lands, medan hafvet allestädes erbjuder gen och bekväm väg från bygd till bygd och från ö till ö, har från urminnes tider låtit grekerna utbilda sig till ett folk af sjömän och gjort sjöfarten jämte handel och köpenskap till den förnämsta näringsgrenen, ehuru ej på långt när så betydande, som den kunde och i följd af landets läge äfven borde vara.
Befolkningen stiger till mer än 2 mill. på 650 Dnymils yta. Den tillhör förnämligast den grekiska folkstammen, som med stolthet räknar sina anor från de gamla hellenerna, men hvilka till ej ringa del torde blifvit uppblandade med slaver, albaneser och turkar. Rena albaneser finnas äfven, särdeles på det nyförvärfvade området i nordväst. Religionen är grekisk-katolsk, men i norr bo ännu ett antal muhammedaner. Folkbildningen*står ännu så lågt, att den nuvarande råheten och barbariet sticka bjärt af mot forntidens höga odling.
I äldsta tider voro Greklands kuster intagna af feniciska och andra semitiska nybyggare, hvilka emellertid kufvades eller undanträngdes af ariska hellener. Dessa bildade en mängd små samhällen, som i sinom tid fingo en öfvervägande republikansk författning, men utbredde sig snart vida utöfver Greklands gränser, i det de anlade en stor mängd blomstrande kolonier kring Egeiska och Svarta hafvets alla kuster, i södra Italien och på Sicilien. Genom sin vidsträckta sjöhandel kommo de i liflig beröring med österlandet, hvars urgamla kultur på dem öfvade ett mäktigt inflytande och af dem i sin nya helleniska form utbreddes bland mindre högt stående folkstammar. Kampen mot det persiska världs-
