Sida 508
nå en ålder af 50-60 år, förrän de verkligt lifsfärliga symptomen börja inträda. Långt farligare visar sig allt sådant damm, som kommer från olika stenarter. Det damm, som porslinsarbetare insupa och som består af kiselsyra och lerjord, verkar mycket mera retande och åstadkommer icke blott katarrer i lungorna, utan äfven sönderfallande härdar därstädes. Ännu långt farligare har visat sig vara damm af stål, som uppkommer vid åtskilliga industrier, där stål beredes, såsom sliperier för saxar, rakknifvar, synålar etc. Yid dessa industrier är lifslängden mycket kort; 20-30 år anses vara en ungefär normal lifslängd för sådana arbetare. Äfven inom bomullsindustrien härja bland arbetarne kroniska lunglidanden i hög grad.
Inom de kemiska industrierna förekomma en mängd yrkessjukdomar, nästan alla förgiftningssjukdomar. En stor del af metallerna äro, som vi redan sagt, giftiga, och då man skall handtera dem, är det icke lätt att undandraga sig giftets införande i organen. De förgiftningar, som de åstadkomma, äro kroniska, så att symptomen endast småningom utveckla sig. De metaller, som oftast åstadkomma dylika förgiftningar, äro kvicksilfver och bly, men äfven arsenik och koppar kunna menligt inverka. Bland andra dylika förgiftningsajukdomar till följd af yrken kan man tala om fosforförgiftningen hos dem, som sysselsätta sig med fosforns användande för tekniska ändamål, t. ex. beredning af fosfortändstickor.
Den moderna industrien använder en sådan mängd giftiga ämnen i sin tjänst, att ett uppräknande af dem alla är omöjligt. Dagligen uppväxa nya industrier, och icke så få af dessa äro beledsagade af för arbetarens hälsa ytterst skadliga förhållanden.
Därtill komma vid kemiska och mekaniska industrier de så ofantligt ofta förekommande olyckshändelserna, genom hvilka antingen döden eller lemlästning följer och hvilka också alla måste betraktas som yrkessjukdomar.
IX. Om uppfostringshygienen.
Erfarenheten har visa»t, att dödligheten icke är lika stor under alla lefnadsåldrar. L alla länder är den störst under den tidigare lef-nadsperioden, och särskildt är det första lefnadsåret utmärkt af en stor dödlighet. Denna är emellertid mycket olika i olika länder; i somliga länder uppgår den till 25, 31), ända till 40 % af alla födda, så att i de sämst lottade länderna bortåt hälften af alla födda redan under första lefnadsåret aflida. I andra länder, och dit hör lyckligtvis Sverige, uppgår den blott till 10-15 %y men utgör dock äfven där en så stor dödlighet, att vår ofvan uttalade sats ej jäfvas. I Sverige har den
