Sida 294
Jordens fysiska beskaffenhet.
Jorden är ett vid polerna afplattadt klot. Genomskärningen vid ekvatorn är 1719 och vid polerna ]713 geografiska mil. Skillnaden är således endast 6 mil. Denna förin gifver ett viktigt stöd åt den ofvan meddelade åsigten om jordens bildning. Då en flytande massa sättes i en svängande rörelse kring en axel, antager den nämligen en sådan tillplattad form vid sina poler och blir en s. k. rotations-eUipsoid. Man kan lätt göra ett experiment, som visar detta, genom att låta en droppe olja, hvilken med iakttagande af nödiga försiktighetsmått nedbringas i en vätska af lika stor specifik vikt som oljan, t. ex. lagom utspädd sprit, svänga omkring sin axel. Oljedroppen blir härvid ganska snart tillplattad utefter axeln, och afplattningen blir desto större, ju hastigare svängningen försiggår.
Man har på olika sätt bestämt jordens specifika vikt och funnit, att den är omkring 5.6, d. v. s. att jorden väger 5.6 gånger så mycket som ett lika stort klot af vatten. Då vi vidare erfara, att den för oss tillgängliga delen af jorden i medeltal har blott en specifik vigt af 2.5, således ej hälften af hela jordklotets, hvarvid icke vattnet medräknats, måste det vara klart, att jorden i sitt inre hyser ämnen, mycket tyngre än de vid ytan eller i närheten af ytan befintliga, eller med andra ord att jordens täthet tilltager mot djupet.
Om beskaffenheten af jordens innandöme veta vi naturligtvis ingenting säkert. Emellertid hafva noggranna undersökningar gif vit vid handen, att på ett visst djup, som något växlar för jordens olika delar, men som i medeltal belöper sig till mellan 20 och 30 meter, hela året om en oföränderlig värmegrad är härskande för hvarje trakt af jorden. Denna värmegrad kallas ställets medeltemperatur. På jordytan växlar värmegraden under de olika årstiderna, men på det nämnda djupet upphör all inverkan af solens värme. I källaren under observatoriet i Paris visa sålunda de på ett djup af 28 meter under jordytan uppställda termometrarna ständigt -f- 11.8° Celsius.
Tränger man djupare ned i jorden, såsom sker i grufvor och i borrhål, gjorda för att söka efter vatten, stensalt, stenkol och andra nyttiga ämnen, finner man, att värmegraden tilltager mot djupet med omkring en grad på 30 eller 32 meter. Det största djup, till hvilket man lyckats nedtränga, är J 272 meter i ett borrhål vid Sperenberg i Tyskland. Temperaturen djupast ned uppgick till + 48 , och värme -illokningen utgjorde i det närmaste en grad på 32 meter.
Om värmetillökningen tilltager regelbundet mot jordens inre, skulle sålunda temperaturen på omkring 3000 meters djup uppgå till + 100°
