Sida 402
missvisningen östlig. Missvisningen är för närvarande i Stockholm omkring 9° (grader) västlig.
Kompass är en i horisontalplanet lättrörlig magnet, vid hvilken är fäst en horisontell skifva, indelad i 32 streck, angifvande de olika väderstrecken. Vid användning af kompassen är det nödvändigt att hafva reda på missvisningen; fördenskull äro tabeller upprättade, som angifva dess storlek på olika ställen af jordytan.
Jorden verkar som en magnet och magnetiserar alltså en järnmassa. Ett järnfartyg är således alltid en magnet, men alltefter dess läge ligga magnetens poler olika; däraf följer att fartyget skall i olika lägen utöfva olika verkningar på kompassen. Alltså skall magneten ombord å ett järnfartyg missvisa äfven af den orsaken; denna missvisning måste också bestämmas för att kunna använda kompassen.
Upphänges en magnetnål i dess tyngdpunkt så, att den blir rörlig i ett vertikalplan, sammanfallande med magnetiska meridianens plan, så lutar den på de flesta ställen mot horisonten (fig. 53); denna lutning kallas inklination. Inklinationen är på ställen i närheten af ekvatorn 0°, här i Stockholm omkring 71° och vid de magnetiska polerna 90°.
Fig. 53.
Den riktning, i hvilken en på nyssnämnda sätt upphängd magnetnål ställer sig, angifver den jordmagnetiska kraftens riktning.
Då större mängd af järnmalm finnes på något ställe, visar sig där ändringar i jordmagnetismens riktning och styrka, hvilka ändringar blifvit använda till att uppleta järngrufvor och på ett ungefär bestämma deras malmtillgång.
Jordmagnetismen är underkastad dagliga, årliga och sekulära växlingar samt dessutom äfven oregelbundna växlingar, kallade magnetiska stormar, hvilka stå i samband med jordbäfningar, vulkaniska utbrott, norrsken samt med s. k. jordströmmar, som ofta iakttagas i telegraflinjer.
Elektricitet.
Då man gnider ett stycke glas, harts, lack eller svafvel mot ylle, siden eller skinn, erhålla de förmåga att draga till sig lätta kroppar (fig. 54). De sägas vara elektriska, och den härvid verkande kraften kallas elektricitet. För att närmare studera denna kraft kan man använda en s. k. elektrisk pendel, som består af en flädermärgskula, upphängd medelst en silkestråd på ett stativ (fig. 55).
