Sida 344
kraft visar sig endast på små afstånd mellan molekylerna; afbryter man nämligen en stång och sedan närmar ändarna intill hvarandra, så fästa de ej vid hvarandra, emedan afståndet är för stort; men kan detta afstånd genom hoppressning minskas tillräckligt, så visar sig kraften åter verksam; ett exempel därpå hafva vi i blyerts.
Då molekylerna till följd af yttre krafter ändra afstånd och därigenom kohesionen i hela kroppen blir större eller mindre, antager kroppen olika s. k. aggregationstillstånd; den uppträder som fast, flytande eller gasformig.
En fast kropp utöfvar motstånd vid hvarje försök att förändra dess form eller storlek. En vätska, som förvaras i ett kärl, utbreder sig så, att dess fria yta blifver plan, men att vätskan alltid upptager lika stort rum. En gas upptager icke såsom en vätska ett bestämdt rum, ty om vi införa en gas i ett tomt kärl, uppfyller han kärlet helt och hållet, huru stort det än må vara och hvilken form det än må hafva.
Som exempel på adhesion må vi anföra följande: krita och blyerts lämna ett streck på en tafla eller ett papper; vatten fäster vid en glasstaf eller trästicka; lim fäster två trästycken vid hvarandra; genom lödning fästas två metallstycken till ett; vatten upptager luft och kolsyra.
I samband med dessa krafter skola vi ock omnämna den s. k. kemiska föreningskraften (frändskapskraft eller affinitet) som sammanhåller atomerna i en molekyl.
Ett stycke krita t. ex. utgöres af en ofantlig (oändlig) mängd genom kohesionen sammanhållna kritmolekyler; en hvar af dessa molekyler är i sin ordning en kemisk förening af ett bestämdt antal atomer kalcium, kol och syre.
Kroppars beståndsdelar.
Det stora antal ämnen, som omgifva oss, äro dels enkla, hvilka ej på något sätt kunna sönderdelas i skilda beståndsdelar, t. ex. syre, kväfve, svafvel och metaller, dels sammansatta (kemiska föreningar), i hvilka två eller flere af de enkla ämnena ingå som beståndsdelar, t. ex. vatten och krita.
De enkla ämnena, som sålunda utgöra byggnadsmaterialet för alla kroppar, kallas grundämnen eller element.
Antalet bekanta grundämnen äro omkring 70. De indelas af gammalt i två grupper: metalloider och metaller; de senare hafva en viss glans (metallglans) samt förmåga att leda värme och elektricitet, de förra åter sakna dessa egenskaper eller hafva dem i vida mindre grad. Metalloiderna bilda i allmänhet i förening med syre syror, metallerna åter baser. En skarp gräns emellan båda kan likväl ej framställas.
