Sida 337
Kroppars beståndsdelar
Innan vi öfvergå till närmare redogörelse för några af grundämnena och deras mera betydande föreningar, skola vi först angifva de viktigare elementen; de äro följande:
Metalloider och med dem besläktade metaller:
väte ---- syre, svafvel ---- fluor, klor, brom, jod ---- kol, kisel, tenn ---- bor ---- kväfve, fosfor, arsenik, antimon, vismut.
Metaller:
kalium, natrium ---- silfver ---- barium, strontium, kalcium ---- bly ---- magnesium, zink, kadmium ---- koppar, kvicksilfver ---- nickel, kobolt, järn ---- mangan, krom ---- aluminium ---- guld ---- platina.
Väte förekommer ej fritt i naturen, utan endast i föreningar, hufvudsakligen i vatten, som består af väte och syre. I en molekyl vatten är en atom syre bunden vid (mättad af) två atomer väte. En syremolekyl antager man vara sammansatt af två atomer syre; häraf synes att två atomer väte hafva samma förmåga att mätta som en atom syre. Denna olika mättningsförmåga hos grundämnenas atomer, det s. k. atom-värdet, mätes med vätets mättningsförmåga som enhet, och denna enhet kallas frändskapsenhet. Syret är således tvåvärdigt, då vätet antages vara envärdigt. Vätet är en ytterst svårt förtätbar gas, utan färg, smak och lukt samt den lättaste af alla kroppar, ungefär 14 1/2 gånger så lätt som luften. Vätet kan ej underhålla förbränning, men brinner själft, blandadt med syre, hvarvid så stark hetta kan åstadkommas, att platina smälter; kalk, insatt i lågan, bringas till hvitglödgning och utsänder ett intensivt hvitt ljus.
Syre är den allmännast förekommande af alla kroppar, finnes fritt i luften, som utgöres af 4 volymdelar kväfve och 1 volymdel syre; i
Källa: Project Runeberg ·