Sida 451
tillkom en ny mäktig bundsförvant i detta arbete: vattnet. Det heta vattnet hade förmåga att upplösa många af jordytans beståndsdelar, därvid underhjälpt af den häftiga svallning i detsamma, som var en följd af ständiga stormar .i atrnosferen. Härigenom uppslammades en stor del af hafsbottnens beståndsdelar för att sedan lagra sig som ett jämnt slam. I dessa slammassor inbäddades otaliga af de djur, som lefde i hafvet, och bevarades där så väl, att, då vi nu millioner år efteråt bryta dessa till berg hårdnade massor, vi för våra ögon se och med våra händer vidröra de till sten vordna lämningarna af den tidens djurvärld. Jordytan har sedan undergått mångfaldiga omdaningar, dock i allmänhet ej hastigt och våldsamt, utan sakta, på korta tider omärkligt, och omdanas allt fortfarande på samma sätt. Endast efter långa tidsrymder kunna verkningarna af det oaflåtliga arbetet blifva fullt märkbara. De i jorden eller bergen funna »forsteningarna» af de gångna tidernas djur utgöra en sammanhängande skrift, som af geologen tolkas och hvari han läser jordens historia.
Så lyder i största korthet historien om jordens tillkomst och utveckling, sådan som astronomerna och geologerna förtälja den, stödda på förenade iakttagelser och på vetenskaplig grund dragande sina slutsatser.
För jordens storlek m. m. anföra vi nu noggranna siffertal. Hennes form är ej alldeles klotets, utan hon är, som "det "heter, af plattad vid polerna. Därmed bör dock alls icke tänkas, att hon är platt vid sina båda poler, utan att hon har den form, som synes i fig. 11 på sidan 438 för planeten Jupiter, fastän jordens afvikning från verklig klotform ej är så stor som Jupiters. Jordens tvärlinje från pol till pol är l 27J ,4 nymil och tvärs igenom ekvatorn l 275,7 mil; således är ekvatorns tvärlinje mera än 4 mil större än polernas. Jordens yta upptager 5 101 300 kvadratmil, och hennes kubikinnehåll är l 083 400 000 kubikmil. Jorden är i genomsnitt 5,5 gånger tätare än vatten, d. v. s. att detta tal utmärker hennes så kallade egentliga vikt i medeltal. Jordens dygn är, såsom vi väl känna, 24 timmar*), och hon gör sitt omlopp kring solen på 3651U dagar.
Månen.
Jordens trogne följeslagare, månen, är den oss ojämförligt närmaste af alla himlakroppar, hvarför vi också om honom äga en synnerligen noggrann kännedom. Hvad som hos månen först tilldrager sig vår uppmärksamhet är förändringen i utseende eller i form
*) Kiktigare bör dock, af skäl som vi här förbigå, sägas 28 timmar '56 minuter 4 sekunder. .
