Sida 544
af en särskild nämnd eller jury, som utses för hvarje tryckfrihetsmål och sammanträder vid den domstol, där åtalet skett. Juryn bildas på det sätt, att hvarje part utser 4 och domstolen 5 närboende, för medborgerlig dygd välkända och oj af viga personer. Utan angifvande af skäl utesluter hvarje part en af motpartens och en af domstolens jurymän, så att juryn kommer att bestå af 9 personer, af hvilka domstolen och hvarje part utsett 3. Sedan kallar domstolen till viss dag jurymännen, som afgifva edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete gifva utlåtande i saken samt hålla i obrottslig tystnad hvad som yttrats under juryns öfverläggningar och hvilka som röstat ja eller nej. Därefter gör domaren för juryn en kort och noga bestämd skriftlig sammanfattning af målets beskaffenhet och skick och framställer frågan: »Är skriften brottslig enligt åberopade lagrum?» Domstolens ordförande och ledamöter afträda, och juryn börjar sina öfverläggningar. Juryn får ej åtskiljas, innan den öfver den framställda frågan röstat ja eller nej. För fällande fordras minst 2/3 af rösterna, d. v. s. 6 röster; i annat fall är den åtalade frikänd. G-enom en af sina medlemmar underrättar juryn omedelbart domstolen, om den med ja eller nej besvarat frågan. Om juryn uttalat sig fällande, bestämmer domstolen straffet. Har åter juryn uttalat sig friande, kan domstolen endast ådöma upprättelse åt den oskyldigt anklagade. Domstolens utslag skall i hvarje fall underställas hofrätts pröfning.
II. Kyrkolagen.
Sveriges ännu gällande kyrkolag är öfver 200 år gammal och tillkom under Karl XI:s regering år 1686. Viktiga ändringar och tillägg äro sedan gjorda, särskildt genom förordningen om allmänt kyrkomöte af den 16 november 1863, förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning af den 31 oktober 1873, lagen angående prästerliga tjänsters tillsättning af den 26 oktober 1883 samt genom kommunalförfattningarna, i synnerhet förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd af den 21 mars 1862. Af de vidlyftiga kyrkliga stadgandena kan det viktigaste sammanställas under följande rubriker: l) religionsfrihet, 2) kyrkliga tjänstemän, 3) prästval och 4) allmänt kyrkomöte.
1. Religionsfrihet är, såsom förut är nämndt, redan stadgad i regeringsformen genom bestämmelsen, att konungen ej får tvinga någons samvete och skall skydda enhvar vid utöfning af dess religion, så vidt han ej stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse. Konungen, statsrådet, och lärare i svenska kyrkan måste bekänna den evangelisk-lutherska, d. v. s. statskyrkans lära, men till alla andra befattningar kunna bekännare af annan kristen troslära äfvensom judar utnämnas.
