Sida 164
allmänhet andra kräftors, men bakkroppen är mjuk och saknar helt och hållet kalkskal. »Död åt den svagare» är en af naturens grundlagar, och eremitkräftan skulle därför snart mista sitt obeskyddade bihang - ja, hennes tillvaro vore en ren omöjlighet - om hon icke funnit på att sticka in bakkroppen i ett tomt snäckskal. Det torde väl icke vara något tvifvel om att djuret från början varit ämnadt att hafva skal på stjärten och föra samma lefnadssätt som öfriga kräftdjur. Men några hennes förfäder hittade på att under sin utveckling skaffa sig ett bekvämt skydd, och följden blef att utvecklingen afbröts; stjärtens naturenliga skydd, kalkbeklädnaden, uteblef. - Inuti snäckskalet uppehåller sig ofta en mask, som sticker fram hufvudet och delar kräftans måltider. Intetdera djuret är dock att betrakta såsom parasit.
En sådan är däremot säckdjuret (Sacculina). Under larvstadiet är det utrustadt med åtskilliga organ och simmar fritt omkring; i fullt utveckladt tillstånd ser det ut som en liten säck med två öppningar, saknar mundelar och fötter och lefver parasitiskt på andra kräftdjur.
Djurrikets system.
För att erhålla en öfversikt af jordens otaliga djurformer har man efter deras inbördes släktskap sammanfört dem först i mindre, sedan i större afdelningar, hvilka alla tillsamman bilda ett system. Ett sådant kan uppställas på olika sätt. Antingen börjar man med de lägst stående, hvilket väl är rättast, enär all utveckling fortskridit från lägre till högre typer, eller ock utgår man af vissa praktiska skäl från de högre organismerna.
Sådana djur, som hafva samma yttre och inre kännetecken, sägas utgöra en art. Alla hundar tillhöra samma art. Vissa olikheter förefinnas dock mellan en del individer (enskilda djur), hvarför man inom arten hund uppställt många raser eller varieteter, såsom pudel, mops, vindthund m. fl. Flere besläktade arter utgöra ett släkte (genus): arterna hund, varg, räf bilda hundsläktet. Närstående släkten förenas till ordningar: katt-, hund- björnsläktet m. fl. tillhöra rofdjurens ordning. Flere ordningar bilda en klass. Ordningarna apor, rofdjur, idisslare m. fl. utgöra däggdjurens klass. För att få ännu större reda och klarhet förenar man klasserna i provinser.
Liksom hvarje människa har åtminstone två namn, af hvilka det första är hennes eget, det andra gemensamt för familjen, så har man ock gifvit djuren och växterna två namn, af hvilka det första är släkt-
