Sida 153
naturliga förklaring däruti, att påfågeln låter höra sin gälla stämma, så snart han förnimmer något misstänkt, och sålunda tjänar som väktare åt tigern. Äfven gässen äro särdeles vaksamma: husets folk går obe-hindradt bland dem, men kommer en främmande, skocka de sig vid grinden och vilja icke släppa in honom. En tysk naturforskare, som gärna ville vara närvarande vid ett »storkting», undveks af de kloka fåglarna, till dess han hittade på att anlägga kvinnodräkt, hvarpå de läto honom komma ganska nära. De visste nog de, att fruntimmer sällan bruka skjutvapen. - Bland de lägre djuren blifva exemplen på beräknade handlingar naturligtvis färre, hvarjämte det blir än svårare att afgöra, huruvida instinkt eller eftertanke ligger till grund för handlingen.
Slutligen må ock nämnas, att det finnes forskare, som helt och hållet förneka instinkten. Allt hvad djuren företaga sig är enligt deras åsikt grundadt dels på vana och efterhärmning, dels på beräkning. Därför göra ock djuren vissa framsteg, uppfinna förbättringar i byggandet af sina bon o. s. v. Ett af de exempel härpå, som pläga anföras, är följande: En fransk naturforskare kom att jämföra en del svalbon, som insamlats för 50 år sedan, med sådana, som blifvit byggda i våra tider. Han fann då betydande olikheter. De gamla bona utgjorde fjärdedelen af ett klot, voro trånga och hade ett litet flyghål. De nyare bona äro ovala till formen och hafva bred Öppning, hvarigenom de blifva rymliga och luftiga; de unga fåglarna ligga liksom på en balkong, hvarifrån de skåda ut i världen. Här har således en förändring till det bättre inträdt.
Om djursamhällen.
I det föregående är nämndt, huruledes dels instinkten, dels vissa yttre orsaker förmå djuren att sluta sig tillsamman och bilda stater eller samhällen, i hvilka individerna icke blott lefva jämte hvarandra, utan ock utföra gemensamma arbeten.
Bland däggdjur är redan bäfvern omtalad. Ett annat äfvenledes till gnagarnas ordning hörande djur, som bildar samhällen, är den s. k. prärihunden. Denna är ett murmeldjur, som lefver i otaliga skaror på Amerikas grässlätter. Hela dagen kan man färdas fram mellan dessa djurs bostäder, som bestå af hålor med framför liggande jordhögar. På dessa högar sitta ofta själfva djuren, som till storlek och utseende likna kaniner, hållande f rambenen likt armar i kors öfver bröstet, eller ock springa de beställsamt af och an på de väl upptrampade vägarna. Det märkvärdigaste med -dessa djur är dock, att de dela sin bostad med två högst olika kamrater, präriugglan och Enhvar sin egen lärare. I.
