Sida 325
De hårda granitbergen vid våra kuster motstå kraftigare vågornas inverkan, men där dessa ined mera otyglad verksamhet hafva sig mot en klippkust, förklyftas äfven denna och faller i stycken. Där Atlantiska hafvet med all sin makt rusar an mot Skotlands och Norges kuster, falla dessa rof för det vilda anloppet. Ögrupperna utanför Skotland äro i otrolig grad söndersplittrade och förminskas oupphörligt. Först tränga vågorna in i mindre klyftor och urhålka dem så småningom till större eller mindre grottor, hvarigenom stödet bit för bit undanryckes från de ofvanför liggande bergpartierna, tills dessa ändtligen störta ned och sprida sig som stora block vid stranden, hvilka block ofta vidare
Fig. 26. Hafsvågornas bearbetning af en klippig kust.
få tjäna som häfstänger vid stormarnas vilda anlopp mot stranden, som bombarderas af de fram och åter vältrande klippstyckena. Dessa sönderkrossas vidare mot hvarandra och gifva sålunda slutligen upphof till grus- och sandmassor. Fig 26 lämnar en om också svag bild af de fenomen, som i det föregående skildrats.
Isens verksamhet.
Då temperaturen står under fryspunkten, kommer nederbörden till jordytan under form af snö. En stor del af den fallna snön smälter åter till vatten, men på de höga bergen och inom polarländerna förmår
