Sida 165
namn. Dessa namn äro lånade från latinet och grekiskan*), hvilka språk äro kända af de lärda. Ett sådant system som det ofvan angifna kallas naturligt, emedan besläktade former ställas nära hvarandra. I äldre tider togos ofta helt godtyckliga indelningsgrunder, såsom benens antal, närvaro af vingar o. d. På detta sätt kunde hvalarna komma att räknas till fiskarna, fladdermössen till fåglarna o. s. v. Ett sådant system kallas konstgjordt eller artificiellt.
Bland äldre zoologiska system är vår store Linnés (1707-78) ett af de viktigaste. Fullständigare, i synnerhet med afseende på de lägre djuren, är det, som uppställdes af fransmannen Cuvier (1769-1832). På dessa båda stöda sig alla senare system.
Djurrikets indelning.
A. Första provinsen: Urdjur. Alla slags organ och väfnader
1 klassen, Svampdjur. Kroppsmassan slemmig, stödd af ett kalk- eller kiselartadt skelett. - Ex.: tvättsvampen (Medelhafvet, Västindien).
2 klassen, Infusionsdjur. Hafva munöppning, omgifven af s. k. flimmerhår. Storleken växlar mellan l och 1/600 mm. Ex.: amöban.
B. Andra provinsen: Stråldjur. Kroppsdelarna strålformigt ordnade kring munnen.
3 klassen, Koralldjur. Huden mjuk, tentakler (trefvare) kring munnen. Ex.: maneter, koraller, sjöanemoner.
4 klassen, Tagghudingar. Huden hård, kalk- eller läderartad. Ex.: sjöborre, sjöstjärna (Kattegatt).
C. Tredje provinsen: Blötdjur. Huden mjuk och slemmig; kroppen oftast skyddad af kalkskal.
5 klassen, Musslor. Hufvud
Koralldjur.
saknas, munnen omgifves af 4 trefvare. Kalkskalen äro 2. Det ställe, där skalen sitta ihop, kallas låset. Medelst en tvärstående muskel kan musslan tillsluta skalen. Afskäres denna eller dör djuret, så öppna sig skalen, emedan öfver låset
*) Eller hafva åtminstone latinska ändelser, såsom Linnaea, gangeticus, uplandicum o. s. v.
