Sida 359
Exempel på lutande plan hafva vi i en backe, en stege och en trappa. Vidare är skrufven ingenting annat än ett lutande plan, uppkommet på sådant sätt, att en rätvinklig triangel, med ena kateten parallell med en cylinders axel, rullas omkring cylindern, hvarvid hypotenusan (den sida, som står emot den räta vinkeln) erhåller en jämn stigning eller bildar en skruflinje, skrufspindel utanpå cylindern (fig. 13), skrufmutter inuti cylindern. Propellern är en sådan skrufspindel, som rör sig i vattnet, hvilket tjänstgör som skrufmutter.
Som ytterligare användning af lutande plan må vi anföra kilen, som under olika former (yxa, knif, sax, nål) användes att stycka kroppar.
Dynamik (läran om kroppars rörelse).
När krafter, hvilkas resultant ej är lika med 0, verka på en kropp, kommer denna i rörelse. Vi särskilja olika slag af rörelse, nämligen rätlinig eller kroklinig rörelse, vidare enformig eller föränderlig rörelse.
Är en kropp i rörelse, tala vi om dess hastighet, dess väg och den tid, som användes till vägen. Med hastighet mena vi vägen på tidsenheten, som kan vara hvilken som helst, t. ex. en sekund, en minut etc. När vi således säga, att ett bantågs hastighet är 2 mil, mena vi därmed, att tåget går 2 mil i timmen.
När en kraft verkar på en kropp endast ett ögonblick, kallas kraften ögonblicklig (stötkraft), och den rörelse kroppen då erhåller kallas enformig och utmärker sig därigenom, att hastigheten alltid blir densamma. Verkar kraften under en längre tid med samma eller föränderlig styrka (kontinuerlig kraft), så får kroppen föränderlig rörelse, d. v. s. hastigheten ändras oupphörligt.
Kunde man tänka sig en kropp förflyttad ut i rummet långt borta från alla solar och planeter samt där nedläggas, skulle den alltid förblifva i hvila; erhölle den en stöt, skulle den alltid röra sig med enformig rörelse.
Släpper man en kropp och låter den falla mot jorden, blir dess rörelse föränderlig, emedan jorden beständigt drager den; dess hastighet tilltager oupphörligt. Denna tillväxt i hastighet på sekunden kallas acceleration och är ungefär 9,9 meter för alla kroppar, då de falla i tomrum (utan luftmotstånd). Kastas en kropp rätt uppåt, så aftager dess hastighet, och den negativa accelerationen (aftagande i hastighet) är lika stor som vid fritt fall.
Kastas en kropp snedt uppåt, beskrifver kroppen en båge, kallad kastkurfva (parabel), fig. 14; BAC är parabeln och c begynnelsehastighetens storlek och riktning.
