Sida 429
De förråd vi äga af brännmaterialier kunna ju betraktas såsom solens magasinerade ljus- och värmestrålar, ty de ha ju tillkommit genom solstrålar, som för någon tid sedan kommo jorden till godo. I ångmaskinen se vi ett exempel huru af värme kan framställas mekanisk kraft, och därför ha vi äfven skäl att påstå, ,att den mekaniska kraften kan åstadkommas af sparade solstrålar.
Af solstrålarna kunna alstras utom värme, ljus och mekanisk kraft äfven elektricitet och magnetism samt kemisk kraft. Dagligen och stundligen äro vi beroende af alla dessa strålar, och - om än någon tid det jordiska lifvet kan äga bestånd genom förrådet af samman-sparade solstrålar - så är det oss likväl nu lätt att förutse den oundvikliga följd, som skulle uppkomma, om på en gång solstrålarna af-klipptes: allt lif på jorden skulle förgås, hennes yta skulle samman draga sig af en isande köld, och hela jorden skulle bli en öken - en graf. l det fullkomliga beroende, uti hvilket vi sålunda blifvit ställda till solen, bör det vara af det största intresse att söka utforska något om henne och hennes innersta väsen.
Solens form, afstånd och storlek.
Solen lyser på himmelen soin en blank, alltid cirkelrund skifva. Men om solen i verkligheten hade formen af en skifva, så borde det någon gång inträffa, att vi finge se skifvan något från kanten, och hon kunde ju då ej längre synas cirkelrund. Men som detta dock är fallet, kan solen ej hafva annan form än klotets. Detta klot torde väl dock vara ganska stort likasom äfven ganska långt borta.
Ett kyrktorn, som vi se sticka upp öfver omgifningarna, då vi färdas fram en väg, försvinner snart åter ur vår åsyn. Färdas vi åter i en bergtrakt och en hög topp blir synlig, som i verkligheten är kanske tio mil aflägsen, så synes densamma i nästan oföränderlig riktning ganska länge under vår färd, kanske under en half dagsresa. Orsaken är lätt insedd. Vi färdas utefter vägen ABC i pilens riktning (fig. 1). Då vi äro i A, se vi kyrkan K snedt framför oss; i B synes hon snedt bakom oss. När vi hunnit till C, skulle kyrkan synas efter riktningen CK, om hon ej redan bortskymdes af den lilla höjden E. Berget H däremot, som är beläget på ett större afstånd, är synligt hela vägen, och riktningen dit förändrar sig på långt när ej så mycket, som den gör till den närbelägnare kyrkan, ty berget ha vi nämligen hela tiden snedt framom oss åt höger. Huru vi än resa, kunna vi dock ha solen i sikte; det hjälper ej att förflytta sig från den ena världsdelen till den andra. Hon måste således vara långt borta härifrån, långt utanför jorden,
