Sida 312
304
sådana rubbningar äfven Jordbäfningar i mindre skala och af svagare art kunna uppkomma. Med all sannolikhet härröra åtminstone flertalet af de inom Sverige inträffade jordbäfningarna från sådana förskjutningar.
Inom norra Sverige finnas två områden, som särskildt äro utmärkta genom mängden af inträffade Jordbäfningar. Det ena är beläget inom nordligaste Sverige och sträcker sig inåt Finland, sålunda omfattande det dalbäcken, som omgifver Bottniska vikens norra hälft till trakten af Luleå på svenska sidan och Uleåborg på den finska. Det andra omfattar kuststräckan mellan Hernösand och Söderhamn eller ända ned till Gäfle samt går 10-12 mil in i landet. Här bruka regelbundet en eller flere Jordbäfningar årligen förnimmas. Inom sydvästra Sverige synes ett jordbäfningsområde finnas från Bohuslän öfver trakten mellan Vänern och Vättern upp emot Hjälmaren. Den andra februari 1879 inträffade en efter våra förhållanden stark jordbäfning, som sträckte sig hufvudsakligen öfver Södermanland och Nerike samt vidare öfver delar af Värmland, Väster- och Östergötland, omfattande ett område af vid pass 35000 kvadratkilometer.
Heta källor.
I det föregående har redan omnämnts, huru vattnet nedtränger genom remnor i jordskorpan så djupt, att det öfvergår till ånga, hvilken sedan vid de vulkaniska utbrotten spelar en stor rol. Vid foten och på sidorna af vulkanerna framtränga icke sällan stora massor ånga, bildande ångkällor eller s. k. fumaroler. De heta källorna äro också yttringar af vulkanismen och förekomma uteslutande i vulkaniska trakter eller på sådana ställen, där en sådan verksamhet fordom ägt rum. Vattnet i dem har en värmegrad, som ofta uppgår till 70-80-90° C. och kanske ännu högre, men som äfven kan vara lägre, t. ex. 20 å 30°.
Vulkanområdenas berggrund bör redan genom de heta ångornas inverkan vara mycket uppluckrad och porös och lämnar därigenom goda angreppspunkter för det upphettade vattnet. Så föras af detta en mängd upplösta beståndsdelar till jordytan och afsättas vid källornas rand under form af s. k. sinter. De beryktade Karlsbaderkällorna föra på detta sätt årligen flere millioner kilogram fasta beståndsdelar, hufvudsakligen kolsyrad kalk, fram i dagytan. Svafvelkällan vid Warasdin-Teplitz i Kroatien, hvilken har en värmegrad af 56° C., beräknas under loppet af 2000 år ensam hafva tillfört jordytan mer än 4000 millioner kilogram fasta ämnen, hvilka skulle bilda en 140 kubikmeter stor bergmassa. Det är naturligt, att genom dylika utlakningar stora håligheter skola bildas i jordens inre, och i själfva verket hafva flerstädes väldiga grottor blifvit uppdagade, hvilka tydligen hafva sådana orsaker att tacka
