Sida 323
högsta topparna stå kvar som ruiner, visande huru högt den sammanhängande bergmassan en gång lyft sig. Likartadt är förhållandet hos våra skandinaviska fjäll med sina dalbildningar i det inre, de stora fjordarna vid kusten samt enstaka fjälltoppar resande sig här och hvar. Spillrorna af de en gång stora och sammanhängande fjällmassorna finnas nu utplanterade öfver hela Sverige och långt utom dess gränser i form af lera, sand, grus, stenar och block, men härvid har det rinnande vattnet haft en kraftig hjälp af isen, hvarom närmare i det följande.
Hafvets verksamhet.
Af floderna föras stora massor af sediment slutligen ut i hafvet, där de afsättas antingen vid flodens mynning och bilda ett s. k. delta eller ock omhändertagas af hafsströminarna och föras ännu längre bort, tills de slutligen sjunka till bottnen. I tidernas längd hopas på detta sätt det ena lagret efter det andra, utfyllande ojämnheterna på hafsbottnen, och då denna en gång genom de oupphörligt försiggående nivå-vexlingarna torrlägges, framträda sådana bildningar på jordytan såsom sand- eller leraflagringar eller såsom sandsten och lerskiffer, om de erhållit fastare sammanhang och öfvergått till sådana bildningar, som inom geologien kallas bergarter. En annan bergart, som bildats och fortfarande bildas på hafsbottnen, är kalkstenen, till hvilkens daning de i hafvet lefvande organiska varelserna, som hafva skal eller skelettdelar af kolsyrad kalk, hufvudsakligen bidraga.
Hafvets förstörande verksamhet framträder uteslutande för våra blickar vid kusterna, där vågorna utföra ett ofta storartadt erosions-arbete. På en långgrund strand verka de endast obetydligt, men så mycket mera på branta stränder. Om dessa utgöras af lösa jordaflag-ringar eller bergarter, duka dessa snart under for vågornas anlopp och det ena stycket efter det andra afslites och föres ut i hafvet. På detta sätt har den danska och nordtyska kusten förstörts och de utanför liggande öarna äfven under historisk tid oupphörligt sönderslitits och gå en oundviklig undergång till mötes, om de icke räddas genom en höjning, så att de utanför bildade sandbankarna kunna bilda ett nytt värn och vågornas raseri ej vidare når dem. I Nederländerna har befolkningen tvungits att uppföra stora vallar vid kusten till skydd för det påträngande hafvet. Understundom åstadkomma vågorna själfva ett skydd för det innanför belägna landet genom sammanhopande af de från stränderna lösryckta partierna och annat material till s. k. strandvallar, hvilka sedan vid landets höjning öfver hafsytan kvarligga i långa band. På Öland och Gotland finnas t. ex. en mängd dylika strandvallar belägna långt in på öarna.
Är hafsytan klippig, beror det pä bergens och berglagrens be-
