Sida 307
299
vulkaner under tidernas lopp förstöras och endast ruiner af dem återstå.
Vattenångan och de andra gaserna tränga upp igenom den flytande lavamassan, på hvilkens beskaffenhet det beror, huru detta uppträngande visar sig på ytan. Är lavan tunnflytande, bubblar gasen oupphörligt igenom och sprutar upp i strålar, som kunna vara öfver tio meter höga (se fig. 8). Om däremot lavan är mycket seg, gör hon starkare motstånd och tvingar gasen att samlas till stora blåsor, hvilka slutligen öfvervinna lavatäckets motstånd, spränga sönder det med väldig kraft och slunga de sönderbrutna, halfstelnade lavastyckena högt upp i luften. Dessa stycken få under sin flykt i luften en roterande rörelse, blifva af rundade eller vridna samt nedfalla såsom s. k. vulkaniska bomber i kratern eller på vulkansluttningarna.
Då vulkanerna i allmänhet äro belägna i närheten af hafvet, ligger det nära till hands att tänka sig, att hafsvattnet genom sprickor tränger ned i det inre af dessa, där upphettas och öfvergår i ånga. Vid beskrifningen öfver Krakataus utbrott hafva vi redan lärt känna, att sådant i stor skala kan äga rum. Grasutströmningarna ur vulkanerna visa ock, att ett otvetydigt sammanhang äger rum mellan dem och hafvet. Hafsvattnet innehåller nämligen en mängd salter, i första rummet det vanliga koksaltet, hvilka nästan alla innehålla klor, och klorhaltiga gaser utströmma också i betydliga massor ur vulkanerna. Ett ännu säkrare bevis för att vulkanerna stå i samband med hafvet är att vid utbrott af Yesuvius ur kratern uppsluftgats döda fiskar af samma art som de utanför i hafvet lefvande.
Innan vi lämna detta ämne, kan det förtjäna omnämnas, att den glödande lavan har förmåga att uppsupa oah bibehålla stora massor af vattenånga eller andra gaser. Då ångmassan emellertid oupphörligt ökas, kommer den tidpunkt, då lavan ej kan bibehålla densamma, utan gaserna tvingas att söka sig väg uppåt,
Utströmningen af gaser fortsätter långt efter det vulkanernas verksamhet i egentlig mening af slutats och de öfvergått till s. k. utslocknade vulkaner. Så framtränger i Auverghe, Eifel och i Laachersjöns område kolsyra på en mängd ställen ur jorden och källornas vatten är mättadt med kolsyra. I Böhmen ligga de beryktade Bilinkällorna på ett gammalt vulkaniskt område, alla andra dylika fenomen så inom som utom Europa att förtiga.
Jordbäfningar.
De vulkaniska utbrotten åtföljas, såsom vi i det föregående inhämtat, oftast af Jordbäfningar, hvilka utan tvifvel förorsakas af de explosion er} som uppkomma genom vattnets öfvergång till gas vid beröring
