Sida 259
ligen södra pol ar zonen alldeles, i det att ingen växtlighet finnes söder om 65° sydl. br. Då man bestiger ett högre berg, återfinner man hufvudsakligen samma följd af zoner öfver hvarandra. Vid foten af den mer än 3000 m. höga vulkanen Etna på Sicilien trifves dadelpalmen, kaktus, bomullsbusken och sockerröret. Högre upp växa fikon, oranger och kastanjer, så komma vingårdar, valnötträd, därpå fruktträd och andra löffällande träd, så följa barrträd och gräsmarker, fjällväxter, mossor, lafvar och slutligen den eviga snön.
Jordens mångskiftande blomsterdräkt låter dock icke begränsa sig inom så regelbundna områden som de nämnda 16 zonerna. Många omständigheter utom afståndet från ekvatorn äro här bestämmande, hvarför också försök hafva gjorts att uppställa »växtriken» med afseende på vissa karakteriserande former (såsom barrträdens rike, palmernas rike o. s. v.). Som dessa riken äro många (vanligen 24), torde en bättre öfversikt fås, om de olika världsdelarna hvar för sig beskrifvas. Då det nu sagda i ännu högre grad gäller om djuren, skola de i det följande behandlas gemensamt med växterna.
Europa.
I de nordligaste trakterna äro bergen kala, och skog af tall, gran och björk träffas endast i skyddade dalgångar. Något längre mot söder nå träden på fjället till en viss gräns, trädgränsen^ ofvanför hvilken erdast buskar och örter växa. Söder om Dalälfven uppträder eken, därefter följer boken, hvars nordgräns ungefär utgöres af en linje från södra Norge till Kaukasus. I bokregionens södra del blifva de inblandade arterna allt talrikare: lärkträd, silfvergran och andra barrträd samt vilda frukt- och körsbärsträd. Medelhafsländerna utmärkas af ständigt gröna löfträd: ek, lager, oliv, kastanje, apelsin m. fi. I det italienska landskapet saknas sällan den luftiga pinien (ett barrträd) eller den smala, spetsiga cypressen.
Liksom mångenstädes skogarna bestämma landskapets karakter, så äro på andra håll sädesslagen de karakteriserande växterna. De ofantliga slätterna i Ryssland och Tyskland utgöra hveteodlingens medelpunkt, söder därom odlas majs och något ris, längre norr ut råg och hafre och längst mot norden korn (i Norge till 70°). Den tid säden behöfver för att mogna aftager mot söder. Sålunda behöfver hvete i Sverige 310-330 dygn, i norra Tyskland 300, vid Neapel 195 och på Malta blott 164 dygn för att nå sin fulla mognad. - Stora trakter af Syd-och Mellaneuropa få sin prägel af talrika vingårdar. Deras nordgräns är en linje från Bretagne öfver Bonn till Schlesien och Krim. Potatisen trifves öfverallt inom hela världsdelen,
