Sida 385
Denna förmåga hos kropparnc kallas fluorescens. Som exempel på detta fenomen må vi anföra den blå färg fotogen erhåller vid direkt solbelysning.
Värmet.
Fordom liknades värmet vid en vätska, som trängde in i kroppen och småningom upplöste den; numera antaga vi, att värmet är rörelse.
Den del af värmeläran, som sysselsätter sig med förklaring af värmets natur, kallas värmets mekaniska teori och grundlades på 1840-talet af Mayer i Heilbronn och Joule i Manchester.
May er uppstälde följande grundsatser för naturkrafter i allmänhet: l:o) hvarje verkan har sin orsak; 2:o) en verkan eller ett naturfenomen växlar endast form, dä det skenbart upphör, eller, med andra ord, naturfenomenen äro oförstörbara, samt 3: o) en fysisk orsak måste vara likartad med sin verkan. Med hjälp af dessa satser kan man lätt förklara värmets natur.
Vi veta alla, att, om man t. ex. borrar ett hål i ett trästycke, borren blir varm, att, om man sågar, sågen blir varm eller att föremål, som gnidas mot hvarandra, uppvärmas. Som emellertid vid gnid-ningen ingen främmande värmekälla finnes närvarande, måste värmet uppkomma genom den rörelse, som förbrukas. Denna rörelse är således värmeutvecklingens orsak, och enligt Mayers sista sats måste alltså äfven värmet vara rörelse; men emedan efter det mekaniska arbetets slut de uppvärmda föremålen befinna sig till det yttre i hvila, måste värmet bestå i rörelse inom föremålen, d. v. s. i föremålens molekyler och i etern, som antages finnas mellan dem. Man kan således säga, att det vid gnidningen förbrukade arbetet har förvandlats till värme. Det ena rörelseslaget har öfvergått i det andra enligt Mayers andra sats.
Joule har genom experiment bevisat sanningen af dessa satser. Han har nämligen uppvisat, att en gifven mängd af en energi alltid åstadkommer en viss motsvarande af en annan, att en viss mängd mekaniskt arbete ger upphof till en bestämd mängd värme och tvärt om att en viss mängd värme ger upphof till en bestämd mängd mekaniskt arbete. Det arbete, som utföres af en värmeenhet, kallas värmets mekaniska ekvivalent och har, * då vi med värmeenhet mena det värme, som åtgår att uppvärma ett kilogram vatten från 0° till 1° enligt Celsii termometer, befunnits vara omkring 430 kilogrammeter.
Värme kan på olika sätt tillföras eller borttagas från en kropp; när värme tillföres, d. v. s. kroppens molekyler komma i hastigare rörelse, säger man, att kroppen uppvärmes; borttages värme på ett eller annat sätt, säges kroppen af kylas. Beröra vi kroppar, så göra dessa intryck
