Sida 496
skorna att klart inse dess betydelse för deras hälsa, för att den alltmera skall komma till användande. Dess bättre visar de senare årens erfarenhet, att denna kunskap för närvarande gör hastiga insteg i vårt land.
V. Om vattnet, dess betydelse och användning.
Människan afsöndrar dagligen, om hon är fullvuxen, omkring 3,000 kcm. vatten, hvaraf ungefär hälften genom njurarna, återstoden genom lungor och hud. Denna kvantitet vatten måste hon ovillkorligen ersätta; annars inträder en uttorkning af väfnaderna, hvilken ger sig ganska snart till känna i form af törstkänslan och som fortare än hungern leder till döden. Men det är ej likgiltigt hvad sorts vatten hon förtär.
Allt vatten, som förtäres, är oafsedt den ringa kvantitet, som erhålles genom destillering af hafsvatten under sjöresor, vatten, som kommit från molnen och sålunda från början varit rent. Ty allt vatten, som i form af regn nedkommer, är rent vatten, emedan det genom naturens stora destilleringsapparat, vattenafdunstningen från alla vatten, som på jordytan finnas, uppförts i atmosferen. Det första vattnet, som i regnet nedkommer, medför visserligen från atmosferen det damm, som i denna finnes, men snart är atmosferen rensad, och det därefter nedkommande regnet lämnar rent vatten. I stället blir detta regnvatten under sina olika vägar på jordytan utsatt för en mängd föroreningar.
Renast är i allmänhet det vatten, som genom springor i bergen tär sig ner till deras inre och i form af källor återkommer till jordytan. Det innehåller i allmänhet endast smärre kvantiteter af lösliga salter upplösta, som det medtagit från de olika bergarterna och är i allmänhet rikt på kolsyra; dessutom har det en låg temperatur, i allmänhet motsvarande ställets medeltemperatur, i Sverige således ungefär 2--11 grader Celsius. Endast om det silat genom bergarter, som kunna aflemna större kvantiteter af salter, som, for jämnan använda, ej äro nyttiga för organismen, blir det obrukbart. I stället kunna många af dessa användas inom medicinen och utgöra flertalet af våra s. k. mineralvatten. Deras temperatur är oftast ställets temperatur liksom källornas i allmänhet; någon gång, när de uppkomma i vulkaniska trakter eller djupt ur berglagren, kunna de äga höga temperaturer, vara s. k. heta mineralkällor.
Det mesta vatten vi använda är ej källvatten, utan kommer från brunnar. Dessa innehålla s. k. grundvatten, d. v. s. vatten, som genom de lösa jordlagren passerat ned, så att det hvilar på det första ogenomträngliga berglagret och ofvanom detta fyller de porösa jordlagrens håligheter. Gräfver man sig genom dessa jordlager ned till
