Sida 456
råka passa in med hans påståenden, de obestämda fallen tyder han till sin fördel, och de rakt stridiga fallen lägger han ej märke till eller glömmer han dem snart.
Att sådana berättelser, som t. ex. sjömän ha att förtälja, att »för den, som lägger sig att sofva i månskenet, hufvudet sväller upp till ett ämbars storlek» med flere orimligheter, bero af rama vidskepelsen behöfver väl knappast nämnas.
Mars.
Men vi lämna nu jorden och hennes följeslagare och fortsätta vår undersökning af planeterna. Jordens närmaste granne utåt från solen är Mars, som lyser med ett rödaktigt sken, ibland mycket starkt. Endast Venus och Jupiter öfverträffa honom i glans, när han lyser starkast. Mars är den bland planeterna, som vi känna bäst, ty då han kommer oss närmast och af ståndet utgör knappt 6 millioner mil, vänder han hela ljusa sidan hit och är synlig på natten, under det att Venus, då hon är närmast, vänder den mörka sidan hit och är uppe på himmelen under dagen.
Mars gör sitt omlopp kring solen på 687 dagar eller på 43 x/2 dagar mindre än 2 år. Afståndet till solen är i medeltal nära 23 millioner mil, kan ibland vara 21 millioner och ibland 25 millioner. Han är en ganska liten planet, håller ej mera än 677 mil i diameter och har endast 1/io så stor massa som jorden. Dygnets längd är på Mars 24 timmar 37 minuter 22,6 sekunder. Årstiderna växla där som här, dock med litet skarpare åtskillnad. När hvardera planethalfvan (den norra och den södra) har vinter, ser man vid den samma en starkt glänsande hvit fläck, som vidgar sig, så länge vintern varar, men sammandrager sig betydligt under sommarens lopp. Dessa hvita fläckar äro snö- och is-samlingar vid polerna. Vidare är det bevisadt, att Mars äger en atmosfer, ehuru tunnare än jordens, men med likadan sammansättning. I denna luftkrets finnas vattenångor, som ibland förtätas till moln. Dessa förekomma dock anmärkningsvärdt sparsamt, jämfördt med på jorden. Vidare har undersökningen af Mars ledt till att man funnit fläckar på hans yta, dels föränderliga fläckar - molnen - och dels oföränderliga, eller sådana, som tillhöra hans fasta yta. Öfver dessa fläckar har man upprättat ganska fullständiga kartor, hvarvid man ansett, att de ljusare, som ej äro att räkna till moln - eller isbildningar, äro fastland och de mörkare haf. Landet förekommer - i motsats till på jorden - i större myckenhet än hafvet. Det senare genomskär, på en större del af planetens yta, landet med smala kanaler, som gå tämligen nära i norr och söder. Alla de iakt-
