Sida 261
aflång pupill) och anträffas därför mera sällan om dagen. - Uppför de floder, som utmynna i Svarta och Kaspiska hafven, gå om våren väldiga stim af störfiskar, sterletten och husbloss-stören, hvilkas rom kommer i handeln under namn af »rysk kaviar», och af hvilkas simblåsor beredes ett lim, »husbloss». Af den vanliga stören, som fångas i Tysklands floder, fås den mindre skattade »elbe-kaviaren». De i våra sjöar vanliga arterna gädda, abborre, gös, braxen m. fl. saknas i Norrland och ersättas där af lax, laxöring, sik och harr. Om de ryggradslösa djuren må i korthet anmärkas, att de af taga mot norden så väl i artrikedom som individantal.
Asien.
Asien kan i växtgeografiskt hänseende delas i 5 områden: 1) det arktiska området eller tundran, 2) skogsområdet, 3) stäppområdet, 4). Ostasien, 5) Ostindien med öarna.
Tundran är en omätlig, med mossa, dvärgbjörk och polarviden (krypande pilarter) beväxt slätt, som utbreder sig invid Norra ishafvet. l öster och väster når den ned till polcirkeln; däremellan drager den sig tillbaka, eller rättare sagdt skogsgränsen framtränger längre mot norr (till 70°-72°). På dessa slätter, hvilkas ödslighet något mildras af talrika falkar, vråkar och andra fåglar, otaliga lemlar och deras fiender polarräf, mård, iller, ugglor m. fi., föra ostiaker, buräter, tun-guser och andra mongoliska folk en eländig tillvaro, med hvilken de dock äro ganska nöjda, så länge pesten skonar deras renhjordar. Om vintern råder där en oerhörd köld, ända till 60°, om sommaren bär den endast vid ytan upptinade marken några få gräs och blomster. Men denna korta tid, under hvilken solen mestadels står öfver hor i-, sonten, öfversvämmas tundran af otaliga myggsvärmar, som med sina styng drifva människor och renar till förtviflan. En bolmande eld är det enda, som inverkar på dessa plågoandar, men en sådan är ej lätt att anskaffa på den trädlösa tundran.
Det oerhördt stora skogsområdet sträcker sig från tundrans sydgräns ned till Altaiberget och dess fortsättning åt Öster. Skogarna bestå af lärkträd, gran, tall och cembratall med inblandad björk och sälg. Mot söder uppträder löfskog. Alla våra skogsbär förekomma i otrolig myckenhet.
Bland de djur, som genomströfva de ödsliga skogarna fäster sig .intresset hufvudsakligen vid pälsdjuren. Sådana äro förnämligast sobeln, mården, hermelinen eller lekatten, uttern, b af vern, ekorren, de sällsynta blå- och silfverräfvarna samt i mindre mån björn och varg.
