Sida 297
aflägsna platser. Växt- ocli djurlifvet åstadkomma likaledes en mängd icke oväsentliga förändringar på jordytan.
Den gren af geologien, som har till uppgift att studera de på jordytan försiggående förändringarna och efterforska, hvilka krafter som förorsaka allt detta samt lagarna för dessa krafters verksamhet, benämnes dynamisk geologi. Namnet är härledt af det grekiska ordet dynamis, som betyder kraft.
De förändringar jordytan undergår äro, i stort sedt, af två olika slag. Den inre glödflytande massan sträfvar att drifva upp jordskorpan i höjden på vissa punkter och sänka henne på andra eller att förskjuta delar af henne åt ett visst håll, hvarigenom förändringar i jordytans nivå uppstå. A andra sidan arbeta de ofvanifrån verkande krafterna, vattnet, luften och det organiska lifvet, att åter utplåna de genom den inre massans påträngning uppkomna ojämnheterna.
Vulkanism och Vulkaner.
Under benämningen Vulkanism har man sammanfattat alla de verkningar, som den inre massan utöfvar mot jordskorpan. Dessa verkningar kunna vara plötsliga och då naturligtvis lätta att iakttaga, eller också försiggå de mycket långsamt och skulle till följd häraf undfalla vår uppmärksamhet, om vi icke af vissa egendomligheter i bergens byggnad och utsträckning kunde sluta oss till att sådana berg just haft den under långa tider verkande vulkanismen att tacka för sin bildning.
Af alla företeelser orsakade af vulkanismen hafva af lätt insedda skäl de vulkaniska utbrotten sedan urminnes tider ådragit sig den största uppmärksamheten. Dessa utbrott ske genom vulkanerna*
En vulkan är ett berg eller en kulle, som genom en kanal står i förbindelse med den inre smältmassan. Kanalens öfre ända är oftast bägarformigt utvidgad och kallas därför krater (- bägare). Själfva vulkanen har i sitt regelbundna tillstånd formen af en mer eller mindre långsluttande kon och är uppbyggd af de vulkaniska ämnen, som genom ka nålen trängt upp till jordytan. Fig. l visar en genomskärning af en vulkan, som tankes ", , " ,, . 4^ ,, , _, ,,,,."
0 ' Fig. 1. Eu vulkan i utbrott (efter Poulett Scropé).
vara stadd i utbrott. Man
ser kanalen, genom hvilken upptränga vattenånga, som står som en fjäderbuske ofvanom vulkanen, och af ångpelaren medförd s. k. aska eller ett fint stoft, som faller ned å ömse sidor och på sådant sätt ökar på själfva vulkanen. I kratern samlas också aska och stenar. Enhvar sin egen lärare. I. £9
