Sida 727
varmare och rikare nejder. Den nordliga delen ansågs länge för värdelöst land, men efter åtskilliga strider med andra makter blefvo engelsmännen där härskande. Den inflyttade engelska befolkningen har emellertid efter 1776 gjort sig oberoende, och största delen af Amerika är nu skiftad mellan själfständiga stater med republikansk författning. Endast längst i norr äger England ännu ett vidsträckt område, hvarjämte de flesta västindiska öarna och några sträckor på Sydamerikas nordkust ännu lyda under europeiskt välde.
Nordamerika.
Den nordliga delen af Amerikas fastland sköljes i norr af det nästan ständigt frusna Ishafvet, som genom ett antal i det närmaste otillgängliga sund är förenadt med Baffinsviken, en nordvästlig arm af Atlantiska hafvet, som åter står i förbindelse med den söder ut djupt in i fastlandet inträngande Hudsonviken. Norr om fastlandet ligga en mängd större och smärre öar och längst i öster det istäckta Grönland som ett litet fastland för sig. På östra kusten bildar Atlantiska hafvet S:t Lawrenceviken vid den liknämnda flodens mynning, omgifven af flere öar, af hvilka New Foundland är den största, och söder ut skjuter det in med den breda Mexikanska viken mellan Amerikas egentliga fastland och de västindiska öarna. De senare afskilja från öppna Atlanten det Caribiska hafvet, Amerikas medelhaf, som badar Central- och Sydamerikas kuster och vid Panamanäset på blott sju nymils afstånd nalkas till den Stilla oceanen. Den sistnämnda bildar på västkusten under norra vändkretsen den långsmala Kaliforniska viken, och vid världsdelens nordvästra gräns skilja de Aleutiska öarna därifrån Beringshafvet, som i norr genom det liknämnda sundet står i förbindelse med Ishafvet.
Fastlandet är bredast i norr, men afsmalnar småningom mot söder till dess det mellan Mexikanska och Kaliforniska vikarna hoptränges till knappa tredjedelen af sin förra bredd. Grenom dess västliga del med hufvudriktning från nordväst till sydöst sträcker sig stycketals afbrutna kedja med toppar af mer än Alpernas höjd. I bredd därmed löper än längre väster ut, helt nära kusten, en annan bergskedja, hvars mest kända sydliga del bär namn af Sierra Nevada och täflar med Klippbergen i höjd. Mellan dessa berg utbreder sig ett långsträckt högland, från hvilket kustbergen utestänga all fuktighet och som därför till stor del består af torra ödemarker, genom hvilka vattenfattiga floder slingra sig i djupt inskurna bäddar. Kustbergens västra sluttning är däremot ytterst rik på nederbörd. Öster om Klippbergen sträcker sig en ofantlig, endast på få ställen af kullar eller låga berg afbruten
