Sida 458
i ett tidigare skede ha varit glödande; att först sedan den största hettan fått gå af dem - eller när ytan kallnat och vattnet kunnat afsätta sig i flytande form - har en utbildning i den leden, som varit den tjänligaste för lifvets uppkomst och utveckling på klotet, kunnat begynna; vidare att denna utbildning äfven kan fortgå därhän, att planetens lif skr af t af ålder blir bruten och att sålunda på hans ungdomstid och hans kraftiga mannaålder följer en svaghetens tid och slutligen döden. Vi kunna vara fullt öfvertygade, att jordens atmosfer och vattenmängd i hennes äldsta utvecklingstid varit vida större än nu. Vattnets mängd är nu i förhållande till jordens hela rymd ej mera, än den imma, som slår sig på en vanlig trädgårds-reflexionskula, då hon flyttas från köld in i ett varmt rum, är i förhållande till kulans rymd. Det kan därför icke nekas, att det i jordens inre alltför väl finnes rum nog för att hon skall kunna »dricka» upp detta vatten, för att hennes inre massa skall kunna tillägna sig och med sig förena det hela. Då vi nu veta, att månen så väl som Mars äro betydligt mindre än jorden, bör det ju äfven vara oss klart, att de tidigare än hon kunnat af svalna och därför äfven hastigare kunnat genomlöpa de olika graderna af sin utveckling. Mars skulle sålunda efter dessa slutledningar kunna vara »en andra jord», ehuru af kortare lifslängd och af jämförelsevis högre ålder.
Mars är åtföljd af två månar, hvilkas tillvaro nian ej haft sig bekant förr än år 1877. Orsaken därtill är att de äro så utomordentligt små, att de yppersta instrument äro behöfliga för att kunna märka dem. Deras diametrar uppgå till blott ungefär en mil.
Småplaneterna.
Vi ha med Mars afslutat kapitlet om de mindre planeterna i vårt planetsystem. Denna grupp af planeter skiljes, som förut blifvit sagdt, från de stora planeterna genom ett bälte af nära 400 eller flere så kallade småplaneter eller asteroider. Om dessa är ej mycket att säga, ty genom sin litenhet undandraga de sig hvarje närmare granskning. Ingen af dem är stor nog för att ojämnheter på ytan skola kunna märkas, hvarför naturligtvis ingenting heller kan vara kändt om deras dygn med mera. Det är endast deras banor och deras rörelser, som ingifva astronomerna intresse. Hvad angår deras antal, så vet mau ännu icke, huru stort det är, eftersom årligen flere nya blifva upptäckta, förr vanligen omkring 5 till 10 stycken, under senaste tiden (genom fotografi) vida flere. Man skulle kunna förmoda, att, ehuru hvar och en af dessa småplaneter är mycket liten, de likväl alla tillsammans skulle utgöra en stor massa, men så är dock ej förhållandet, ty om alla nu kända skulle
