Sida 506
VIII. Om arbete.
Arbetet är för organismen en nödvändighet, för att densamma skall kunna utveckla sig sä fullkomligt som möjligt. Hvarken muskler, hjärna eller något organ kan nå sin fulla utveckling, utan att det användes, och arbetet kan därför sägas vara en för människosläktet nödvändig sak, om det också ej vore nödvändigt i afseende på anskaffande af medel till dess fysiska uppehälle. Arbetet, teoretiskt taget, är således godt och lämnar därför också i hygieniskt hänseende, då det förståndigt skötes, icke annat än goda resultat.
Uti ett stort antal fall kan man klaga öfver att arbetet är för ringa och att genom bristande arbete organen icke komma till sin fulla utveckling, ja, till och med råka i sjukliga tillstånd. I synnerhet är det fallet med ganska många klasser inom samhället till följd af att de uträtta alldeles för litet muskelarbete; de lida därför af de fel, som förminskad ämnesomsättning medför. Ett stillasittande lif åstadkommer ganska ofta rubbningar i organens funktionsförmåga; särskildt gäller detta med afseende på musklerna, och speciellt är det icke ovanligt att finna, att cirkulationsorganens muskulatur lider. Hjärtåkominor uppkomma ofta hos sådana personer, som sitta stilla och taga föga rörelse i friska luften; de få sin h j ärtmuskulatur småningom förstörd, därigenom att i muskelcellerna uppträda små fina f ettdroppar, hvarigenom tvärstrim-migheten småningom försvinner och muskelns förmåga af sammandragning förminskas, cirkulationen förlångsammas och icke sällan af bry tes lifvet genom en hastigt inträdande hjärtförlamning, vanligtvis framkallad af någon mindre vanlig ansträngning, då anspråken pä hjärtats verksamhet hastigt ökas.
En dylik förminskad ämnesomsättning medför äfven andra vådor. Då förbrukningen blir ofullkomlig, bildas produkter, som icke med samma lätthet utsöndras genom njurarna som de fullkomligt förbrända. Särskildt förekommer en sjukdom, gikt, hvilken består däri, att kroppens kväfvehaltiga beståndsdelar i stället för att förvandlas till urin-ämne förvandlas endast till urinsyrade salter, hvilka aflagra sig i och omkring den sjukes leder.
För alla sådana stillasittande personer är därför ett ökadt muskelarbete att tillråda. Detta sker genom s. k. rörelsekurer. De äro af mångfaldiga slag, såsom t. ex. resor i bergstrakter, resor öfver hufvud taget, regelbundet anordnade promenadturer, frisk- och sjukgymnastik med så väl aktiva som passiva rörelser.
Om således ganska ofta förekomma sjukliga tillstånd till följd af förminskadt arbete, speciellt förminskad rörelse, kan icke nekas att ännu större kvantiteter sjukdomar under våra närvarande sociala för-
