Sida 159
att våra svin äro fria från parasiten - ty det äro de icke - utan på att vi koka eller steka fläsket väl och sålunda döda de farliga smådjuren.
Förklädnad och skyddande likhet.
Djurens kroppsbetäckning är högst växlande. I stort sedt gäller såsom lag: ju kallare klimat ett land har, desto tjockare och varmare dräkt bära djuren. Undantag finnas. Till dessa hör i främsta rummet människan, som inom alla klimat har klen hårväxt, men i stället förstår att medelst kläder skydda sig för kölden. Däggdjuren äro i allmänhet täckta af hår; några äro nakna, såsom elefant och hval, eller skyddade af benplåtar och fjäll, såsom bältor och myrkottar. Håren fällas om våren eller både höst och vår och ersättas af nya, hvarigenom åstadkommes en tjockare dräkt för vintern och en tunnare för sommaren. Stundom är också färgen olika under olika årstider. - Fåglarnas fjädrar äro att anse såsom greniga hår och ombytas hvarje höst. De gamla, slitna fjädrarna affalla då, och fågeln får en vinterdräkt, ej sällan mycket olik sommardräkten. Detta fjäderbyte kallas ruggning. På våren ruggar fågeln åter, eller ock sker blott en s. k. brämfällning, som består däruti, att fjädrarnas spetsar affalla, hvarvid dräkten blir tunnare och förut dolda, bjärtare färger framträda (t. ex. hos bofinken och andra småfåglar). Detta sistnämnda förhållande förtjänar att särskildt anmärkas, emedan det inträder under parningstiden, och de klarare färger, med hvilka hanen då prunkar, jämte den vidt omkring hörbara sången hjälpa honan att finna en make*).
Kräldjuren skyddas af hornartade plåtar, fiskarna af fjäll, grod-djuren äro nakna. Insekter, kräftdjur och spindlar omslutas af en kalk- eller hornartad hud, på hvars insida musklerna äro fästa. Hos snäckor och musslor är djuret omgifvet af en mjuk hud (manteln) och ligger tämligen fritt inom ett eller två kalkskal. De lägst stående djuren sakna i allmänhet skalbetäckning. - Vi skola tillse, hvilken nytta djuren kunna hafva af sin olika kroppsbetäckning.
Först är det då klart, att de varmblodiga djuren - däggdjur och fåglar - af sin beklädnad, som är en dålig värmeledare, skyddas mot värmeförlust vid kall väderlek. Också äro dessa djur i rörelse äfven om vintern; endast ett fåtal däggdjur sofva (bjÖrn; igelkott) eller ligga i dvala (murmeldjur, fladdermöss). De kallblodiga ryggradsdjuren ligga i dvala, de lägre djuren - från insekterna och nedåt - dö om hösten eller öfvervintra i ett ringare antal.
*) Honorna hafva anspråkslösare färgteckning och sång, hvarigenom de, eom hafva det viktiga varfvet att rufva äggen, lättare undgå sina fiender.
