Sida 265
kamfer afsattes i tunga klumpar, upasträdet (Java) m. fl. På Sumatra träffas jätteblomman Rafflesia, hvars knopp utan stam eller blad, lik ett stort kålhufvud, växer på trädens rötter. Ur denna knopp utvecklar sig en vidrigt luktande, köttfärgad blomma med ett tvärmått af 0,6--l,o m. Jätteblommans frön äro mikroskopiska. - lön Cerams östra del odlas sagopalmen i stor skala. Detta träd, som har ett helt tunt vedlager, innehåller ej sällan så mycket märg, »sågo», att en person kan lefva af en enda stam ett helt år. I zoologiskt hänseende delas öarna i två bestämdt skilda grupper, af hvilka den östra (Celebes och öarna öster därom) har en djurvärld, som liknar Australiens (pungdjur, kakaduor, storfothöns o. s. v.), under det att den västra gruppen har att uppvisa indiska arter eller med dem besläktade, såsom elefant, tapir (Sumatra), noshörning, orangutang (Sumatra, Borneo), kungstiger, kalongen eller flygande hunden, som allmänt ätes. På träden hänga väfvarefäglarnas pungformiga bon, och på klippväggar och i hålor vid kusten bygga salanganerna sina nästen. Dessa små, svallika fåglar hafva i munnen stora körtlar, hvilka af söndra en spott, som i luften hårdnar till ett slags gelé. Detta klibba de fast på bergväggen och bygga boet på det sålunda bildade underlaget. Enär dessa s. k. ätliga svalbon på grund af sina förmenta stärkande och lifvande egenskaper af kineserna betalas till fabulöst pris, insamlas de i mängd och utskeppas. De personer, som äro sysselsatta med insamlandet, sväfva därvid i ständig lifsfara, i det de klättra på bräckliga bambustegar eller hänga i rottingrep öfver de brusande vågorna.
Västra Asien hör dels till medelhafsregionen, dels till saharaområdet och har i det stora .hela samma naturalster som dessa. Sålunda finner man i Arabien och Mesopotamien dadelpalmen, lejonet, strutsen och kamelen, hvilken senare där har sitt ursprungliga hemland, i Mindre Asien sydfrukter, oliv- och fikonträd, schakaler, björnar och vildfår.
Afrika.
Nordkusten räknas till medelhafsområdet, som förut är beskrifvet. Söder därom utbreder sig den ofantliga öknen Sahara, hvilken man dock ej får tänka sig som en enda sandslätt. Marken är tvärt om kuperad: ödsliga bergplatåer växla med fruktbara trakter, oaser, där dadelpalmer vaja öfver sädesfält, eller klippdalar, wadier, med en gles buskvegetation. Här och där finnas oöfverskådliga slätter, där samum, den heta, fruktade ökenvinden, drifver den stoftfina sanden framför sig och hopar den i kullar. På somliga ställen bindes sanden af spart-eller alfagräset, som förr utgjorde nybyggarnes förtviflan, men nu är en viktig exportvara; det användes nämligen i stor skala till fabrika-
