Sida 339
Fysik och Kemi
utgöra två delar af naturvetenskapen, hvilken sysselsätter sig dels med att beskrifva och i vetenskapliga system inordna de oss omgifvande kropparna, dels med att undersöka och förklara naturföreteelserna (fenomenen) eller de förändringar, som kropparna under olika förhållanden äro underkastade.
Med någon uppmärksamhet på naturföreteelserna finna vi, att, när olika kroppar komma i beröring med hvarandra eller under hvarandras inflytande, uppkomma fenomen af två slag: antingen få kropparna vissa nya egenskaper, som kunna vara mer eller mindre öfvergående, utan att deras sammansättning förändras, eller uppkommer därvid en väsentlig och total förändring uti kropparnas sammansättning. Fenomenen af förra slaget sägas vara af fysikalisk natur, och läran därom kalla vi fysik; de af senare slaget äro af kemisk art, och läran därom kallas kemi.
Om man med en hammare slår på en klocka, så höres ett ljud; med en spänd bågsträng kan en pil erhålla en hastig rörelse. Taga vi en på golfvet liggande järnkula, kännes hon kall, men lägga vi henne i elden och beröra henne sedan, så bränner hon våra fingrar. Tillför värme till ett isstycke, och det förvandlas först till vatten och sedan till ånga, Genom ett linsformigt slipadt glas synas bakom liggande föremål förstorade, och med detsamma kunna solstrålar samlas i en punkt, så att brännbara kroppar kunna antändas. Med tillhjälp af telegraf eller telefon skickas våra tankar med blixtens hastighet på större eller mindre afstånd. Alla dessa fenomen, så olika de kunna synas, hafva det gemensamt, att de utgöra exempel på förändringar, som kropparna kunna undergå, utan att deras sammansättning därigenom ändras; ty klockan, bågsträngen, kulan, glaset, telegraf- och telefonapparaten äro oförändrade, och ångan blir åter is, om hon afkyles; dessa och liknande företeelser tillhöra alltså fysiken. Om däremot ett stycke ved förbrännes, se vi, att det småningom förtäres, under det att genom lågan och röken en ström af ämnen bortgår. Undersöka vi dessa ämnen närmare, finna vi, att de äro af helt annan
