Sida 318
Ett annat fenomen, som ofta framträder i samband med de ofvan nämnda, är den s. k. sträckningen. Denna består uti en utvals-ning i vinkelrät riktning mot det verkande trycket och f ramträder. of ta ganska tydligt på det sätt, att vissa partier inom bergmassan hafva brustit sönder med spillrorna inlagrade i sträckningsriktningen, eller också ger den sig till känna genom större eller mindre sprickor, hvilka naturligtvis gå åt samma håll som sträckningen (fig. 21).
De äldsta genom veckningar och förkastningar uppkomna bergen hafva under tidernas lopp varit utsatta för förstöring af de utjämnande krafter, som i det följande närmare omnämnas. På grund häraf hafva också dessa berg nu endast en obetydlig höjd mot den ursprungliga, och en del hafva till och med fullständigt eller nästan fullständigt utplånats. Helt annat är förhållandet med de berg, som uppstått under senare geologisk tid. På dessa hafva de förstörande krafterna ej hunnit verka så mycket - och en följd häraf är att de högsta bergen på jorden äro de till tiden yngsta och bestå också i allmänhet af jämförelsevis
Fig. 21. Sträckt skiffer med sprickor i sträck- UU^ matenal'
ningsriktningen (efter E. Fraas). I dylika, geologiskt ta-
ladt, yngre förskjutningar har
äfven den Skandinaviska halfön deltagit, och E. Suess antager, att vid Alpernas bildning veckningen i jordskorpan äfven sträckt sig till vårt land.
Att bergbildningen på enahanda sätt fortsätter äfven i nutidenär fullt säkert. Människolifvet är emellertid för kort för att dessa förändringar skola märkas, och det blir därför ett framtidens människosläkte förbehållet att konstatera de förändringar, som jorden i vår tid undergått genom de bergbildande krafternas inverkan. Spår till sådana förändringar hafva vi bland annat i de förskjutningar af strandlinjerna, som med säkerhet kunnat påvisas och under det oss närmaste skedet af jordens utveckling, den s. k. kvartärperioden, hafva uppnått ett mått af ända till 200 eller t. o. m. 300 meter inoni Sverige.
Vattnet.
Flodernas och det rinnande vattnets verksamhet.
I det föregående hafva vi sett, att det mot djupet nedträngande vattnet i förbund med vulkanismen och värmet åstadkommer omgestalt-
