Sida 697
vald kammare. Statsmakterna sträfva med berömvärd omsorg att höja landet ur det djupa förfall, hvari det råkat under den turkiska vanstyrelsen.
Det lilla rikets hufvudstad är det till stor del nybyggda Athen (100,000 inv.) på östra kusten, hvilket långsamt höjer sig ur ruinerna af sin forntida storhet, med härliga minnesmärken från den tid, då det var den helleniska odlingens och därmed äfven världskulturens hufvud-säte. Sparta j i sydligaste Peloponnesos, som fordom täflade med Athen om herraväldet öfver Grekland, är nu en obetydlig småstad. Ännu ringare är det gamla Thebe, norr om Athen. Korint på det liknämnda näset synes på väg att återvinna sin forna betydelse genom den kanal, som skall anläggas tvärt öfver näset mellan båda vikarna.
Balkanhalfön.
Europas sydöstra halfö med fastlandet närmast i norr därom upptages af det Turkiska väldets återstod jämte de därifrån af söndrade staterna Rumänien, Serbien och Montenegro samt det skattepliktiga fursten-dömet Bulgarien. I norr och nordväst gränsar detta område till Ryssland och Österrike samt omgifves på västra sidan af Adriatiska och Joniska hafven, i sydväst af Grekland, i söder af Egeiska och i öster af Svarta hafvet. De två sistnämnda förenas vid gränsen mot Asien af Hellesponten eller sundet vid Dardanellerna och Bosporen eller sundet vid Konstantinopel, mellan hvilka Marmarasjön utbreder sig.
Genom landet, i hufvudriktning från nordväst till sydöst, stryka ansenliga bergskedjor i Alpernas och Dinariska bergens förlängning, men utan närmare inbördes samband med hvarandra. De förgrena sig i västra delen med Pindus mellan Joniska och Egeiska hafven nedåt Grekland. Balkan i öster bildar deras mest kända, men ej deras högsta del. I hufvudsak torde dessa berg få anses bilda den sydliga gränsen för nedre Donaus vattenområde, hvilken flod genom ett slättland, som utgör en sydlig fortsättning af den stora slaviska slätten, söker sig väg till Svarta hafvet. Söder om bergen gå några floder, bland hvilka Maritza är den största, till Egeiska hafvet.
Klimatet är söder om bergen ganska mildt, men i Donaudalen ej obetydligt kallare och påminner i Rumänien ganska mycket om det närgränsande Ryssland. Jordmånen är ganska fruktbar, i synnerhet på den stora slätten kring nedre Donau, men åkerbruket med dess binäringar ha under den dåliga turkiska styrelsen nedsjunkit i ett djupt förfall, hvarur de ännu icke hunnit resa sig. Rumänien utför dock ganska mycket säd och boskap. I Egeiska och Joniska hafven påminner växt-
