Sida 376
Optik (läran om ljuset)
376
Som vi redan sagt, ger natriumgas två gula linjer, men en fast kropp, t. ex. en platinakula, ett kontinuerligt spektrum. Låter man ljuset från platinakulan genomgå glödande natriumgas och sedan inkomma i spektroskopet, erhåller man två mörka linjer just där natriums gula linjer skulle falla. En glödande gas har således förmåga att absorbera (utsläcka) det ljus den själf kan utsända.
De frauenhoferska linjerna i solspektrum skulle således bero därpå, att det kontinuerliga ljuset, som utsändes från solen, absorberas af glödande gaser, som omgifva solen. Dessa yttre glödande gaser skulle då själfva gifva gasspektra. Detta har man ock funnit vid de totala solförmörkelserna, hvarvid spektrum från de s. k. protuberanserna observerats, hvilket visat sig tillhöra väte.
Solljusets spektrum kallas, på grund af hvad nu sagts, för ab-sorptionsspektrum. Äfven stjärnorna hafva absorptionsspektra; de frauenhoferska linjerna äro likväl olika både till antal och läge vid olika stjärnor, men sammanfalla emellertid till en stor del med ljusa gaslinjer. Man kan således antaga, att så väl solen som stjärnorna innehålla i gasformigt tillstånd en mängd kroppar, som finnas här på jorden.
Vi hafva redan sagt, att, om man förenar alla färgerna i spektrum, hvitt ljus erhålles. Borttager man på något sätt en eller flere strålar, så uppkommer, då de öfriga förenas, ej hvitt ljus, utan den ena eller andra färgen, som nu ej längre är enkel, utan sammansatt.
Då ljus faller mot en kropp, återkastas en större eller mindre mängd däraf; är ljuset hvitt, så är det återkastade ljuset i allmänhet ej längre hvitt, utan färgadt, beroende därpå, att ljuset intränger ett stycke iskroppen, hvarvid vissa färger blifva absorberade och ändra reflekterade. En röd kropp synes alltså röd, emedan de reflekterade strålarna innehålla färger, som tillsammans bilda rödt ljus. Belyses alltså en kropp med endast sådana strålar, som den kan absorbera, synes den svart. Då en kropps färg vid reflekteradt ljus således beror på absorption, är det tydligt, att, om den är genomskinlig, den äfven i genomgående ljus skall synas med samma färg. Undantag från denna regel finnas visserligen, men då kan olikhet i färg vid genomgående ljus förklaras bero af att ljusstrålarna interferera med hvarandra och däraf några utsläckas.
Fosforescens kallas vissa kroppars förmåga att, utan att vara glödande, utskicka ljus, t. ex. svafvelföreningar med kalcium, barium och strontium. Sådana kroppar användas numera t. ex. till s. k. själf-lysande tändsticksställ.
Vi hafva redan förut anmärkt, att det i spektrum finnes en mängd strålar utanför det violetta fältet. Vissa kroppar hafva förmåga, att nedsätta dessa strålars svängningstal och således göra dem synliga.
Källa: Project Runeberg ·