Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Fig. 14.

Bind en sten vid ett snöre, hvars andra ända hålles i handen och sätt stenen i rörelse omkring handen, så beskrifver den en cirkel, och den rörelse, som då uppkommer, kallas centralrörelse. Därvid alstras en spänning i snöret, hvilket t. o. m. kan afslitas; detta beror därpå att kroppen alltid sträfvar framåt i den riktning den har; därigenom uppkommer en kraft, kallad tangentialkraften, hvilkens storlek beror på snörets längd, kroppens hastighet och massa (fig. 15).

Fig. 15.

När en kropp befinner sig i rörelse, sträfva dess partiklar att bibehålla sin rörelseriktning och hastighet oförändrade; härpå beror t. ex. att en slant, som med svårighet kan stå på kant på ett bord, med lätthet bibehåller sin lodräta ställning, då den rullas öfver bordet; samma är förhållandet med en snurra, en velociped etc.

Jorden roterar omkring sin axel, och då jorden förr varit gasformig och flytande, måste den till följd af tangentialkraften hafva antagit en vid ekvatorn utsvälld och vid polerna tillplattad form, hvilken form den ock nu äger. Exempel på centralrörelse hafva vi i planeternas rörelse omkring solen. En kropp kan också sättas i fram- och återgående rörelse, pendelrörelse. Upphänger man en kropp i en punkt, ej tyngdpunkten, och vrider den ur sitt jämviktsläge, så kommer den i pendelrörelse, och kroppen kallas då pendel.

Fig. 16.

Pendlar användas bland annat i klockor för att reglera deras gång. Den tid, som en pendel behöfver för att göra en svängning, kallas svängningstid och beror af pendelns längd samt jordens attraktion; denna är till följd af jordens form och till följd af